Att kömiljarden blivit en succé råder det inget som helst tvivel om. Landstingen har plötsligt valt att verkligen prioritera att korta köerna i vården - och då visar det sig att det som tidigare var helt omöjligt faktiskt går. Ylva Johansson (s) är naturligtvis rosenrasande över att Göran Hägglund (kd) och Allians-regeringen lyckats med det som socialdemokratiska regeringar under decennier inte klarat av. Hennes protester luktar mest av allt dålig förlorare.
Därmed inte sagt att allt är bra som det är nu. Stolt men inte nöjd, är väl en god inställning. Vi i Stockholms läns landsting kan konstatera att vi inte är bäst i klassen än, och det ska vi naturligtvis bli. Vi måste också - i hela Sverige, inte bara i Stockholm - bli bättre på informationen och förenkla valfriheten. För en anledning till att det är ganska många som frivilligt väntar på behandling även efter vårdgarantitiden är nog att det är lite komplicerat att välja en annan enhet. Man känner till vårdgivaren man väntar hos, men inte alternativen - och vet inte heller hur länge man skulle behöva vänta där.
Det ska vara lätt att välja - även när man är sjuk. Det är en viktig ambition för framtidens sjukvård, och en ambition som vi kan vara helt säkra på inte kommer att uppfyllas ifall Ylva Johansson och hennes partikamrater kommer tillbaka till makten i Sverige eller Stockholms läns landsting. En stark kristdemokrati är däremot en garant för fortsatta satsningar på kortade köer och ökad valfrihet för de som behöver vård och omsorg. Valet känns ganska enkelt, eller hur?
SvD SvD DN Dagens Medicin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar