I Sverige vill vi ha en hög tillgänglighet för personer med olika typer av funktionsnedsättning. Vi bygger ramper och hissar och försöker på olika sätt att anpassa till exempel järnvägsstationer och tåg så att alla ska kunna åka med på ett enkelt och smidigt sätt. Det tar ibland lite tid att fullfölja de högt ställda ambitionerna, men målet finns där ändå.
Det var i alla fall vad jag trodde tills jag läste Svenska Dagbladets rapportering om rullstorsburne 14-åringen Viktor Magnusson, som skulle åka med SJ från Sundsvall till Uppsala för att hälsa på sin syster men inte fick kliva av tåget där - för att det skulle ta för lång tid!
Det är bara att hålla med DHR:s representant: Det är en bisarr situation. Man frågar sig vilka mer som inte får kliva av från X2000 på olika stationer. Äldre personer som kanske går lite långsamt? Större grupper som ska av på samma station? Det är bra att ärendet anmälts till Diskrimineringsombudsmannen.
Jag tycker förstås att det är utmärkt om SJ verkligen prioriterar punktlighet, men jag är samtidigt ganska säker på att de stora bekymmer det statliga bolaget har på den fronten inte beror på alla rullstolsburna som åker med tågen. Prio 1 måste vara att folk ska få möjlighet att kliva av och på tågen. Tillåter inte tidtabellen det så får man faktiskt ändra den, det är min bestämda åsikt.
Nu är ju rätten att köra tåg in till Stockholms C hårdvaluta med tanke på bristen på spårutrymme. Det gör att Trafikverket borde kunna ställa krav på de företag som faktiskt får plats för sina tåg. Lever man inte upp till kraven på tillgänglighet för personer för funktionshinder, ja, då förverkar man sin slot. Med ett sådant resonemang skulle det nog bli fart även på statliga SJ...
1 kommentar:
Det finns en annan vinkel, en annan version av historien: http://bit.ly/cuE4Sk
Skicka en kommentar