Idag sålde svenska staten 255 miljoner aktier i den nordiska bankjätten Nordea. Försäljningen inbringade cirka 19 miljarder kronor till statskassan och innebär att statens innehav i Nordea minskar med ungefär en tredjedel.
Ett superklipp, konstaterar somliga. Men naturligtvis finns det kritiker när staten säljer aktier. Socialismen sitter djupt hos många betraktare. Att sälja aktier för att betala av lån döms på principiella grunder ut av Socialdemokraternas talesman Thomas Östros: "Det är ett ekonomiskt undermåligt argument. Amortera gör man med överskott, inte genom att sälja ut tillgångar som ger en avkastning."
Hmm, säger jag. Om räntan på 19 miljarder kronor i statsskuld skulle vara högre än direktavkastningen i Nordea (cirka 3 procent) är det en förlustaffär att äga aktierna, om man inte räknar med stigande börskurser. Och börsen kan ju både sjunka och stiga, som alla ägare av bankaktier torde vara väl medvetna om.
Det är en klok politik av regeringen att successivt minska statens innehav i bolag där det inte är strategiskt viktigt att just staten är ägare. På bankmarknaden är det nog få som kan se någon större direkt skillnad mellan en statligt (del)ägd bankjätte och en privat. Då bör staten gå ur marknaden och istället bli en renodlad, tydlig och aktiv reglerare av den. För det är något som bankbranschen verkligen behöver, vilket inte minst den internationella finanskrisen har visat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar