Nyheten från finansminister Anders Borgs presskonferens från Harpsund är att det går bra nu och att "reformutrymmet" (dvs utrymmet för ekonomiska satsningar) därför ökat till 23 miljarder kronor år 2013 och ännu mer för år 2014.
Jag får erkänna att jag inte känner mig alldeles trygg med de optimistiska bedömningarna. Sverige är en liten, exportberoende ekonomi. När det skakar hos de ekonomiska jättarna i Europa och världen lär det darra även hemma i Svedala. Och att det fortfarande ser darrigt ut tror jag att de allra flesta kan hålla med om. Även om hotet om en omedelbar grekisk betalningsinställelse eller spansk bankkollaps kanske har hanterats, är eurozonens grundläggande problem med stora budgetunderskott och svagt finansiellt system på intet sätt lösta. Arbetslösheten och politisk instabilitet skapar stora frågetecken för framtiden. Samma sak ser vi i USA, där oförmågan att lösa problemen med budgetunderskott och svag ekonomisk utveckling ser ut att fortsätta och inget av alternativen i presidentvalet verkar vara berett att använda alla de redskap som skulle behövas för att komma till rätta med obalansen. Och när sedan tillväxten till och med i Kina verkar sjunka, känns det som om det inte finns skäl för någon överdriven optimism.
Med detta sagt så vill jag säga att jag ändå är nöjd med att utrymmet för satsningar proklameras ha ökat. Jag tror nämligen att satsningar verkligen behövs. Trafikinfrastrukturen går på knäna, inte minst i Stockholmsområdet. De ständiga problemen med tågtrafiken försämrar Stockholms och därmed Sveriges konkurrenskraft. Både en rejäl satsning på reinvesteringar och förbättrat underhåll och investeringar i ny infrastruktur är helt nödvändiga för att skapa ett attraktivt företagsklimat. Jag ska inte lista alla behov som jag ser, men jag kan försäkra att de är stora...
Jag välkomnar också en satsning på svensk forskning. Inte minst ser jag ett behov av en statlig satsning på forskningens infrastruktur. Frustrationen är stor bland de forskare och forskningsföretag som jag träffar, inte minst i Flemingsberg där flera storsatsningar på laboratorier och annan infrastruktur i korsvägen mellan universitet, universitetssjukhus och entreprenöriella företag fått skjutas upp på obestämd tid i brist på kapital. Satsningar som skulle leda till jobb i nya växande högteknologiska företag.
Men i ett läge där den ekonomiska aktiviteten i samhället är i lägsta laget tycker jag också att det är helt rätt att genomföra satsningar på de grupper som har det ekonomiskt svårast i dagens samhälle. En satsning på att höja golvet i föräldraförsäkringen är först och främst bra för familjerna och kommer att minska barnfattigdomen, men det är också pengar som kommer att spenderas och öka den ekonomiska aktiviteten. Satsningen kommer att leda till fler svenska jobb.
På samma sätt kommer en sänkning av skatten för de mest ekonomiskt svaga pensionärerna att helt och hållet gå tillbaka in i den svenska ekonomin och hjälpa till att få igång hjulen. Det är, ärligt talat, inte synd om svenska pensionärer rent generellt. Jag träffar många som verkar varva intensiva upplevelseresor med avkoppling på Kanarieöarna eller i Thailand. Men det finns också många som lever under mycket knappa omständigheter, inte minst äldre kvinnor. En skattesänkning för dessa grupper är motiverad först och främst av medmänsklighet, men kommer också att leda till att den privata konsumtionen ökar i Sverige, vilket kommer att leda till fler jobb och minskad arbetslöshet.
Jag är glad över att det nu verkar finnas en stor enighet om att det är läge för satsningar i statens budget. Vi bör ta chansen att långsiktigt stärka svensk konkurrenskraft. Men vi bör också ta tillfället att stärka ekonomin för de grupper som har det allra tuffast idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar