10 augusti 2012

Vänster om, höger om!

Etiketter är ett elände.

Med jämna mellanrum blossar etikettdebatten upp inom Kristdemokraterna. Är vi höger eller vänster? Är vi konservativa eller liberala?

Nu i sommar har debatten rasat i tidningen Dagen. Först ut var ständiga bohuskombattanterna Roland Utbult och Magnus Jacobsson, men de har följts av flera andra interna debattörer. Just idag är det egensinnige debattören och krönikören Marcus Birro som tycker till.

Själv vill jag gärna besvara alla sådana frågor med ett tydligt nej.

Det betyder inte att jag tycker att Kristdemokraterna ska bli ett av alla otydliga mittenalternativ. Tvärtom. Vi behöver ge tydliga och radikala svar på de samhällsfrågor, stora som små, som vi som parti och som förtroendevalda ställs inför. Men när vi gör det ska vi inte försöka hitta "höger"-svaret eller "vänster"-svaret utan det kristdemokratiska svaret, utifrån vår kristdemokratiska ideologi och utifrån våra på kristen grund baserade värderingar.

Den politiken måste vara frihetlig. Vi vill ge människor mer makt över sina egna liv och möjlighet att fatta de viktiga besluten själva utan att politiker lägger sig i. Politiken måste värna de små, nära gemenskaper som bygger samhället, inte minst familjerna. Den måste uppmuntra till solidaritet och medkänsla så att samhället räcker en hand åt den människa som behöver hjälp, samtidigt som den inte håller tillbaka den kreativitet och företagsamhet som människor bär på.

Är detta höger eller vänster? Det beror alldeles på vilka definitioner man väljer att använda och vilka referenspunkter man tar. Bedömningen kan variera från person till person och från fråga till fråga. En person skulle säkert kunna tycka att Kristdemokraternas familjepolitik är "höger" eftersom den betonar familjens roll snarare än statens, medan vår migrationspolitik är "vänster" eftersom vi envist håller fast vid solidariteten med utsatta människor och principen att människovärdet och människans rättigheter inte påverkas av nationaliteten.

För den självmedvetne är det naturligt att alltid stå i centrum, alltid vara i mitten. Jag skulle önska att det funnes mer av den mentaliteten inom Kristdemokraterna. Låt andra fundera på etiketter, vårt fokus borde vara att bara bli det bästa vi kan vara. Det handlar inte i första hand om politisk positionering utan om att utveckla vår konkreta politik. För det är den vi kommer att gå till val på, det är den väljarna ska bedöma oss utifrån och det är där som vi på sistone, i väljarnas ögon, kommit till korta.

Vi måste fortsätta att utveckla familjepolitiken och våra ställningstaganden på vård- och omsorgsområdet och en mängd andra frågor, men framför allt handlar det om att återerövra skolpolitiken. Det är en förutsättning för att vi ska bli förstahandsvalet för större väljargrupper. Istället för att ropa "höger om" eller "vänster om" borde vi gå framåt marsch mot att utveckla vår genuint kristdemokratiska politik.

1 kommentar:

Patrik sa...

Helt klart måste KD profilera sig som höger - av en otroligt viktig anledning. Individen.
Under det jättelånga socialistiska styret har svensken formats till en person som gärna tänker: "Någon annan". Vi skänker vansinniga summor till välgörande ändamål - dvs vi ger pengar till någon annan så att någon annan kan göra en skillnad.
Någon annan-mentaliteten måste bort från samhället om vi ska vända många av våra stora problem vi har i samhället. Motsatsen till någon annan - är du själv och jag själv. Att vi medborgare själva tar ansvar - och inte myndigheter och överheter.
Därför höger.