Visserligen är mitt politiska fokus framför allt inriktat på Stockholmsregionens problem och det är väldigt sällan jag här väljer att kommentera politiska händelser i utlandet. Men när Hamas vinner en storseger i det palestinska valet kan det finnas skäl att göra ett undantag.
Det finns många dimensioner i Hamas politik och det är naturligtvis svårt att här, hundratals mil bort, avgöra vad det är som har spelat störst roll.
Är det ett val av islam framför sekularism? Militär kamp och gerillakrigföring framför önskan om fredlig samexistens med Israel? Hederlighet och omtanke framför korruption och maktmissbruk? Populism framför den grå verklighetens lidande?
Sannolikt lite av varje. Men det är viktigt att påpeka att den tredje faktorn, korruptionen och maktmissbruket inom Fatah-eliten, förmodligen är en avgörande faktor i sammanhanget.
Samma sak gällde i Iran, där det släppte fram en extremist med islam och kärnvapen högst upp på agendan till maktens boningar. Jag tror inte att det som de som röstade på Mahmoud Ahmadinejad först och främst hade hoppats på en rejäl konflikt med resten av världen, men det var något de fick på köpet.
Man kan hoppas, för palestiniernas skull, att Hamas-ledningen visar större prov på pragmatism än deras ideologiske frände i Iran. Men också att de visar mer omsorg om den egna befolkningen snarare än den egna ekonomin jämfört med det tidigare styrande gardet i PA.
Och att alla regimer i den muslimska världen framöver gör upp med korruption, förtryck, vanstyre och ekonomisk stagnation som göder extremisterna.
Det sista kan för övrigt gälla en hel del regimer i västvärlden också, för receptet för extremism är tämligen universellt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar