Gårdagens kommunfullmäktigesammanträde blev ett mycket, mycket långt möte. Som vanligt fast ännu värre, frestas man säga.
Vissa ärenden var visserligen mycket viktiga och förtjänade en gedigen behandling, men ett enkelt konstaterande är att debatten om Huddinge kommuns största enskilda investering någonsin - det nya kraftvärmeverket i Igelsta i Södertälje, som beräknas kosta cirka 2,5 miljarder kronor att bygga - avhandlades på tolv minuter, medan en interpellation om bostadsfrågor resulterade i en mer än timslång debatt om allt möjligt som på ett eller annat sätt kan hänföras till kommunens eller statens bostadspolitik.
Nu ska man till de bostadspolitiska kombattanternas försvar säga att flertalet av dem har varit med i massor av nästan identiskt likadana debatter under årens lopp och därför bara kunde upprepa saker som de redan sagt många gånger förr, vilket förstås gör det lättare att prata så länge...
Därefter avhandlades bland annat årsredovisningen för 2006 och kommunplanen för 2007. Viktiga ärenden, förstås, men också beslut som debatterats flitigt under det senaste året - ja, i årsredovisningens fall de senaste två åren. Man kan alltså tycka att det mesta som behöver bli sagt vid det här laget rimligtvis också borde vara sagt. Det tyckte dock inte Socialdemokraterna, som valde att skicka fram en person från varje nämnd för att slå sig för bröstet respektive svärta ner den nya majoriteten.
Själv kände jag mig tvungen att äntra talarstolen för att gå till rätta med Marie Fors (s) när hon gått till angrepp på den kommande budgeten för 2008, som ingen av oss sett eftersom den ännu inte är skriven. På något sätt tycker jag att det räcker med att debattera de ämnen som faktiskt står på dagordningen, vilket i det här fallet var allt som hände under år 2006 och allt som planeras hända i verksamheten under år 2007 - en så pass vid ram att ingen borde behöva frestas att gå utanför den, eller hur?
Men när Ann-Marie Högberg (s) strax efter klockan elva på kvällen med några grova sluggerattacker mot borgerlig bostadspolitik valde att dra igång ännu ett dacapo på den vanliga bostadspolitiska debatten istället för att debattera de specifika förslagen till ägardirektiv för Huge som den nya politiska ledningen lagt fram, då var måttet rågat för mig.
Jag gjorde igår ett 24-timmarstest för att kontrollera blodtrycket. Det är nästan alltid högt, men jag har aldrig mätt upp värden som varit i närheten av de 190 över 110 (eller något sådant) som maskinen uppmätte strax efter nämnda inlägg av Ann-Marie.
Nu är det naturligtvis inte på grund av mitt blodtryck som fullmäktigedebatterna borde begränsas till de ärenden som faktiskt står på dagordningen (och vilka med fördel kan behandlas på ett konstruktivt och gärna även kortfattat sätt). Problemet är, som jag ser det, att den sedvanliga holmgången förmodligen inte ökar intresset för de viktiga beslut som faktiskt fattas i kommunen, utan snarare stöter bort flertalet av dem som inte själva är konfliktorienterade pratmakare.
Jag önskar att jag kunde säga att jag har gott hopp om en snar förändring, men ärligt talat så har jag inte det. Flera av de ivrigaste debattörerna har hållt på i både tjugo och trettio år och det är som bekant omöjligt att lära en gammal hund sitta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar