Lyssnade på Anders Wijkman idag. Han var inbjuden huvudtalare på den extra distriktsstämma som Kristdemokraterna hade för att genomföra provval till Europaparlamentet. Jag tror inte att någon som hört honom tidigare blev speciellt överraskad av det han sade - det handlade om klimatfrågor (t.ex. utifrån dagens rapport om metangas i Sibirien i DN), miljö, internationellt samarbete och bistånd, men också om hur man måste förändra EU:s budget- och beslutsprocess för att få en union som klarar att på ett effektivt sätt göra det som måste bli gjort. Smalare men vassare, liksom.
Efter att ha lyssnat på Anders är det inte utan att man känner en viss saknad när man ser att hans namn inte finns med på provvalssedeln. Han har under snart tio års tid varit Sveriges främste europaparlamentariker och det kommer inte att bli lätt att fylla hans skor för dem som kommer att representera Sverige i Bryssel och Strasbourg. Men när han nu inte vill kandidera för ytterligare en period får man gilla läget och sätta sina tio kryss bland dem som faktiskt vill kandidera, plus en ring för den man vill ska toppa listan. Två svåra val - för det fanns långt mer än tio riktigt goda kandidater, kompetenta personer med solida kunskaper och pålitlig etisk kompass, men ingen med den karisma och självklara ledarförmåga som till exempel Anders Wijkman eller Alf Svensson besitter. Många av de unga kandidaterna imponerar dock och jag tror att om vi ger dem förtroende kan de så småningom växa till den nivå som de äldre gentlemän jag nämnde besitter. Min ring gick efter moget övervägande till Ella Bohlin, som verkligen visade sin kapacitet under valrörelsen 2006.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar