Det kommunala vårdnadsbidraget införs i Huddinge från och med den 1 december. Det beslutades under gårdagens långa kommunfullmäktigesammanträde.
Äntligen! säger jag. Vårdnadsbidraget är en viktig valfrihetsreform - en symbol för viljan att låta föräldrarna bestämma själva vad som är bäst för deras barn och deras familj.
Motståndarna hävdade att de står för en "modern" familjepolitik. Och det kan nog stämma, om man med "modern" menar en myrdalsk 30-talspolitik där politikerna ska styra över föräldrarna och säga till dem vad som är bäst för dem och deras barn.
Kristdemokraterna och majoriteten i Huddinge kan i så fall sägas stå för en "postmodern" familjepolitik - en politik där det stora politiska projektet ersätts av de små, nära gemenskapernas beslutsfattande, där politikernas uppgift inte är att berätta hur den enskilda familjen ska välja utan att göra det möjligt för dem att faktiskt fatta sina egna beslut. Vill folk välja vårdnadsbidraget, som många gjort i t.ex. vår grannkommun Haninge, så tycker vi att det är utmärkt. Vill folk inte göra det, som t.ex. i Salem, då är det deras val och har vårt fulla stöd. En familjepolitik med fler möjligheter och färre pekpinnar.
Nu kan man i och för sig säga att bidraget är för lågt och omgärdat av för många krångliga undantag, beslutade av regering och riksdag. Om jag - och vi kristdemokrater - fick bestämma skulle friheten och flexibiliteten öka väsentligt. Men vårdnadsbidraget som det ser ut idag är ändå väldigt mycket bättre än oppositionens alternativ: ingenting. 3.000 kr är alltid mer än noll, oavsett hur man räknar.
Allt om barn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar