Trafikmyndigheterna (Vägverket, Banverket) har kommit ett första diskussionsunderlag kringde nationella infrastruktursatsningarna under de närmaste åren (därutöver finns det en pott för regionala infrastruktursatsningar, som Länsstyrelsen förfogar över).
Svenska Dagbladets artikel har den braskande rubriken "Spårsatsningar skjuts på framtiden". Om så blir fallet återstår väl att se, men som alltid när det gäller infrastruktursatsningar kan man konstatera att pengarna inte räcker. Stockholms infrastruktur har av regeringar - företrädesvis socialdemokratiska - fått för litet pengar under en lång, lång följd av år, vilket gör att vi idag har ett närmast desperat behov av nya vägar och spår i en region som växt kraftigt under många år och som av allt att döma kommer att fortsätta att växa. Att satsa mindre än Stockholms andel av befolkningen borde i det läget inte vara att tänka på, men kanske är det så att man även borde kompensera något för alla de år under socialdemokratiskt styre när Stockholm fått stå tillbaka.
Nu framgår det dessvärre inte av artikeln hur stora de satsningar som planeras i Stockholms-området kommer att vara. Ligger de kring 90-100 miljarder så finns det ingen anledning för oss regionpolitiker att klaga. Ligger de lägre bör vi påpeka att vi inte tycker att resten av landet ännu en gång ska få gå före i kön.
Sedan finns det förstås mycket annat man också kan diskutera: Hur mycket ska satsas på vägar respektive spår? Vilken form av medfinansiering är rimlig i olika projekt? Och finns det inte en risk att Banverket väljer att prioritera sina egna spår framför lokaltrafikens när pengarna ska fördelas?
Jag är själv kollektivtrafikentusiast och inte minst en ivrig anhängare av spårtrafik. Jag vill se en offensiv utbyggnad av Stockholms kollektivtrafik. Det finns en stor potential att öka kollektivtrafikens andel om vi bara kan bygga ut spåren i Stockholms-området. Det är inte ett acceptabelt att en rad viktiga och samhällsekonomiskt lönsamma spårvägs- och tunnelbaneprojekt skulle behöva försenas ytterligare eller rentav stryka på foten.
Men jag tror också att vi i vissa fall måste bli bättre på att hitta nya vägar till att finansiera projekten. De statliga verken (och kanske också SL) har varit ganska frimodiga när det gäller att tigga/kräva pengar av kommunerna för att finansiera olika projekt. För Södertörnsleden har Vägverket till exempel krävt ungefär en halv miljard i kommunal medfinansiering, trots att vägen till stor del kommer att omges av naturreservat där det inte finns förutsättning för några exploateringsintäkter överhuvudtaget. Däremot har de valt att inte försöka hitta medfinansiering bland de företag i t.ex. Jordbro industriområde i Haninge som skulle tjäna en hel del tid och pengar på att vägen byggs.
När det gäller till exempel Tvärbanans förlängning från Alvik till Solna station finns det en mängd företag och fastighetsägare som skulle få stora vinster på grund av den. Luftfartsverket borde vara entusiastiska över möjligheten att sänka koldioxidutsläppen från Bromma flygplats genom att göra det attraktivt att åka kollektivt dit. Butiksinnehavare och fastighetsägare i handelsområdet utanför borde inse att bättre kollektivtrafik ger fler kunder. Det är inte i första hand kommunernas skattebetalare som bör stå för medfinansieringen, utan de exploatörer och fastighetsägare som tjänar på utbyggnaden.
Jag tror att utbyggnaden av spårtrafiken kommer. Säkert inte i den takt som jag skulle önska (mycket och snabbt), men inte heller så långsamt som alarmisterna befarar. Jag lovar att jag ska dra mitt strå till stacken för att få fart på utbyggnaden, för Stockholm behöver både nya vägar och nya spår.
2 kommentarer:
Jag är väl alarmist.
Vad gäller Norra Stationsområdet är det riktigt illa att den ena handen inte verkar ha koll på vad den andra gör. Från början aviserades ett tillskott på 4000 bostäder. Sedan sänktes detta (av outgrundlig anledning) till 2500. Ganska snabbt korrigerades det upp till 3500 stycken. Som brev på posten får man beskedet att SL utreder att inte bygga ut t-banan till området eftersom det endast blir 2500 bostäder. Istället blir det under tiden bussar (ala Tensta i början av 70-talet och Skarpnäck på 80-talet).
Var är samordningen? Inser man inte att om man inte bygger ut kollektivtrafik lär det inte finnas marknad för fler bostäder? Då kommer man aldrig lyckas med visionen om att expandera innerstaden. Då blir det ännu en gles blockerande närförort. Hade man från början planerat detta område som en riktigt tät stadsdel hade problemet om för låg exploateringsgrad aldrig uppstått, även med en viss sänkning. Det är fel att man ska planera en stadsdel och sedan hoppas på att SL vill bygga t-bana. Den ska självklart planeras in från första början. Angående exploateringsgraden: Man lyssnar för mycket på de organisationer som helst ser att innerstaden inte får expandera, eller att man inte får bygga intill ekoparken. Vi en växande storstad har vi inte råd med det synsättet. Idag bor runt 250.000 innanför tullarna, medan 1,75 miljoner bor utanför. Om Stockholm växer är det helt orimligt att färre än 10% ska bo i själva staden. Det är dåligt för folkhälsan och det är dåligt för miljön. Det är också dåligt för samhällsekonomin.
Vad gäller de andra spårsatsningarna (som borde varit genomförda för 10 år sedan) såsom de olika tvärbanorna, samt t-bana till Nacka och Liljeholmen-Albano så är det en fråga om prioritering. Man är beredd att lägga ner 25 miljarder på en förbifart som knappast kommer att lösa de trängselproblem vi har på lång sikt.
Märk väl att jag bryr mig väldigt lite om pengarna kommer från staten eller staden eller landstinget. Det viktigaste är att arbetet blir gjort nu (allra helst igår). Och nu är bästa tiden för bygge, då vi har lågkonjunktur och priset blir lägre.
Pengar finns Ja. 48 miljarder finns i kassakistorna. Till detta ska väl läggas de 25 mljarderna som ska satsas på en förbifart som inte behövs. det blir totalt 73 miljarder som kan användas till nya t-banelinjer och tvärbanelinjer. Bygget måste sätta igång igår/nu, inte om fem år eller nästa år. Våra verkliga behov är större än det som presenteras på grafiken. Vi behöver utöver detta:
-Spårväg City
-Konvertering av alla innerstadsblåbussar till spårvagn
-Ytterligare cirka 5 linjer med spårvagn i (en expanderad) innerstad.
-Ytterligare 3-4 nya t-banelinjer som i huvudsak löper centralt och binder ihop istället för försvinna ut radiellt.
-Kungsholmenbana.
Att man överhuvudtaget ens funderar på att skjuta upp projekt som för länge sedan borde vara klara gör mig förbannad. Och som sagt: pengar finns.
Först ska jag säga att jag tycker att det är jätteviktigt att T-banan byggs ut till Norra station/Nya Karolinska. Stig Nyman har berättat om ett nytt fint sjukhus som de besökt i Skottland, ett sjukhus där man tänkt på typ allt - utom just kollektivtrafikförsörjningen. Det misstaget ska vi inte göra i det här området. T-banan kommer att behövas.
Bostadsplaneringen ligger ju på Stockholms stad och Solna stad, så där är jag inte insatt till 100 %, men jag tror inte att det någonsin varit någon tvekan om att det är stenstad, kvartersstad, en fortsättning på innerstan, som ska byggas i området. Däremot har det, som jag minns det, varit en del diskussion om fördelningen mellan bostäder och kontor och det är nog det som gjort att antalet bostäder fluktuerat.
Många av de spårprojekt du nämner är även jag en entusiastisk anhängare av - men samtidigt måste jag flagga för att Stockholm är väldigt (väldigt!) mycket mer än innerstaden och närförorterna. Stockholm expanderar väldigt kraftigt även långt utanför tullarna och vi behöver bygga ut spårtrafiken för att klara även de behoven.
(Och så tror jag att "3-4 nya t-banelinjer" är fullständigt orealistiskt. Vi får vara nöjda med om vi i närtid lyckas ordna Odenplan-Nya Karolinska, Akalla-Barkarby och Hagsätra-Älvsjö. Jag skulle önska att jag vågade tro på Kungsträdgården-Nacka också, men kostnaderna är så svindlande att jag inte vet var man skulle kunna få fram de pengarna.)
Skicka en kommentar