Inför halvårsskiftet och Sveriges övertagande av ordförandeskapet i EU talades det om behovet av borgfred, att lägga det vanliga politiska gnabbet åt sidan för att istället koncentrera sig på att genomföra den i allt väsentligt gemensamma svenska agendan i EU-arbetet, på samma sätt som man gjorde när Göran Persson var statsminister.
Skillnaden mellan då och nu är att Socialdemokraterna nu är i opposition. Den borgfred som Sverige skulle behöva har därför ersatts av smutskastningskampanjer. I reportage efter reportage i TV4 har ledande socialdemokrater (inklusive förre utrikesministern Jan Eliasson) lagt ut texten om hur fruktansvärt det är på UD nu när de inte styr och ställer längre. Men kritiken handlar inte ens om vilken politik man för - inte i första hand i alla fall - utan främst om Carl Bildts person.
Eftersom EU samtidigt håller på och letar efter en ny utrikespolitisk talesman efter Javier Solana samt tillsätter en ny EU-kommission och Carl Bildt räknats som en i högsta grad tänkbar person på någon av dessa poster, kan man anta att personpåhoppen tajmats för att minska hans chanser att utses.
Genom sin kampanj arbetar Socialdemokraterna därmed aktivt mot Sveriges intressen, dels under ordförandeskapet, men också mer långsiktigt, eftersom en svensk politiker i en central roll i EU:s internationella arbete skulle ge ett inflytande för en svensk linje långt efter detta år.
Det är bara att beklaga att Socialdemokraterna låter partiintresset gå före samhällsintresset.
Därmed inte sagt att man inte kan eller bör kritisera somliga utrikespolitiska beslut som har fattats eller är på väg att fattas av regeringen. Jag känner mig till exempel rätt så tveksam till nedläggningarna av generalkonsulaten i New York och Los Angeles. Framför allt har jag svårt att se att samma pengar skulle användas för dem som för ambassader i till exempel Kabul. Tanken med generalkonsulaten är ju i första hand att hjälpa svenska företag, vilket - om arbetet sker på rätt sätt - bör ge svenska jobb och vinster i svenska företag, som i sin tur ger skatteintäkter och minskade sociala kostnader som gott och väl täcker de kostnader som konsulaten genererar. Men det kanske bara är en gammal marknadsförares optimistiska sätt att se på saken? Jag kan erkänna att jag inte studerat de samhällsekonomiska kalkylerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar