Stockholm växer - är det bra?

Igår hamnade jag i en agiterad diskussion om Stockholms befolkningsökning. De senaste åren har Stockholms län växt med ungefär 30.000 invånare per år och nyligen passerades tvåmiljonersstrecket. Den här utvecklingen ser ut att fortsätta och det är inte orimligt att tro att Stockholms län kommer att växa med en halv miljon människor eller mer under de närmaste decennierna.

Min samtalspartner, som får förbli anonym, hävdade att det här inte var en önskvärd utveckling utan skulle leda till såväl trafikinfarkter som segregation och försämrad livsmiljö, samtidigt som vi utarmar resten av landet. Vi som politiker borde agera för att stoppa befolkningsökningen, tyckte han.

Själv kunde jag förstås bara hålla med om att Stockholms starka befolkningsökning är ett problem. Varken vägar eller spår byggs idag ut i en takt som motsvarar ett Göteborg vart tjugonde år – långt därifrån! Men jag har samtidigt svårt att se vad alternativet är.

När man granskar Stockholms befolkningsökning kan man konstatera att den nästan helt består av födelseöverskottet samt flyttningsnettot gentemot utlandet. Inflyttningen från övriga Sverige överstiger bara utflyttningen med cirka 5.000 personer per år, ungefär en sjättedel av befolkningsökningen.

Folk borde stanna i Norrköping och Katrineholm, tyckte mannen jag pratade med. Men jag minns hur en del av mina vänner kände det när vi var i övre tonåren. De kunde knappt bärga sig innan de skulle kunna lämna sina Katrineholm och flytta till storstaden. En del kommer att bli kvar i staden resten av livet, andra flyttar så småningom tillbaka till Katrineholm eller någon annanstans – men att stanna kvar var just då inte något alternativ för många av mina vänner. Oavsett hur snabbt tågen gick mellan Stockholm och grannlänen.

Jag lägger inga värderingar i det. Jag bara konstaterar att storstaden för många har en lockelse som är mer än ett jobb eller en utbildning. De vill ha själva staden, vara en del av den. Så länge Stockholm representerar drömmen om urbaniteten kommer den att locka till sig människor.

Visst kan befolkningsutvecklingen förändras. Men då rör det sig knappast om några drömscenarion, utan om långvarigt låg tillväxt i ekonomin, som gör att människor i ökad utsträckning söker sig till andra länder eller andra städer där de kan få ett bättre liv. Själv vill jag se Stockholms näringsliv blomstra och då får vi acceptera att Stockholm växer, även om det leder till stora påfrestningar, inte minst för vår infrastruktur.

Nej, för att komma till rätta med de problem som befolkningstillväxten skapar måste vi istället fortsätta att utveckla samhällsstrukturen. Nya spår och vägar, nya förskolor och äldreboenden, ny bostäder som gör att blandningen ökar snarare än segregationen. Det kräver framsynta politiker, som accepterar det som de inte kan förändra, men också tar tag i de problem som de kan göra någonting åt. Det behövs en satsning på infrastrukturen för att vi ska kunna möta de behov som uppstår när Stockholm växer, och i den satsningen måste såväl stat som kommun och landsting ta ansvar för sina respektive områden.