Rödgrön kluvenhet till vårdvalfrihet

Valfriheten i vården ser ut att bli ett viktigt tema inför höstens val. Bra! Då kan skillnaderna mellan ett alternativ som står upp för patientens rätt att välja och ett alternativ som med lite god vilja kan beskrivas som väldigt kluvet i frågan om det är patienten eller politikerna som ska bestämma.

I den debattartikel som representanter för den rödgröna röran publicerar i Dagens Nyheter idag, och som har den missvisande titeln ”Här är vårt alternativ till Filippa Reinfeldts Vårdval”, är det just kluvenheten som framkommer allra tydligast.

I vissa stycken slår man från oppositionspartierna på stora trumman för saker som inte är speciellt kontroversiella. Ett exempel på det är användandet av vårdtyngdsmätningar (ACG) för att justera ersättningen till vårdgivarna. Det kommer med all sannolikhet att ske oavsett vem som styr i landstinget.

Men medan de tre partiernas företrädare tonar ner vikten av att ge ersättning för faktiska besök på vårdcentralen, måste vi komma ihåg att dagens system utformades utifrån de problem som de tre vänsterpartierna lämnade efter sig senast de hade makten: svårigheter att få kontakt med vårdcentralerna, svårigheter att faktiskt få träffa en läkare när man behövde det. Om inte besöksersättningen är en viktig del av ersättningen kommer patienternas faktiska besök att betraktas som en kostnad för vårdcentralerna och vi kommer återigen få se samma problem som sist de rödgröna fick bestämma. Vill man ha verklig patientmakt måste det löna sig för vårdcentralerna att möta sina kunder.

Och valfrihet och patientmakt säger sig de rödgröna vilja ha. Smaka på den här meningen: ”Vi inför verklig valfrihet och patientmakt genom ett brett vårdutbud med olika inriktning och kompetenser.” Ingen tvekan alltså. Man kritiserar också att valfriheten ska ha reducerats till geografi, inte vårdinnehåll.

Men samtidigt säger man följande: ”Vården ska finnas där behoven finns. Fri etablering i den form den har i dag avskaffas.” Det betyder i klartext att man inte vill ha någon verklig valfrihet och patientmakt, eftersom politiker och tjänstemän ska kunna begränsa vilka alternativ som finns att välja mellan, även om alla skulle leva upp till de kvalitetskrav som landstinget ställt upp. Och att geografin är viktigare än den vårdbehövandes önskemål.

Istället för att visa upp vad som är det rödgröna alternativet till Alliansens politik för en ökad valfrihet säger alltså undertecknarna åt de presumtiva väljarna att de får vänta och se. Kanske blir det si, kanske blir det så – kanske blir det mindre valfrihet, kanske blir det mer.

Själv vill jag, som jag tror att ni förstår, ha mer valfrihet i vården. Jag vill ha vårdvalssystem inom fler områden och vill se ökad möjlighet för vårdcentralerna att profilera sig och specialisera sig på olika målgruppers speciella behov och önskemål. Geografin spelar mindre roll, även om vårdcentralens läge förstås är en viktig faktor som påverkar patienternas val. Själv bor jag i Skogås men är trogen patient på vårdcentralen i Vårby, två mil bort, eftersom jag har en bra läkare där. Det finns dussintals vårdcentraler som ligger närmare, men jag väljer utifrån en bedömning av var jag får bästa möjliga kvalitet, service och bemötande. Den typen av val tror jag kommer att bli ännu vanligare framöver – åtminstone om inte valfrihetsmotståndarna i den rödgröna oppositionen får bestämma.

Läs även: Erik Sjöstedt: Oppositionens medicinmän hotar avskaffa den fria etableringsrätten

DN DN SvD SvD