Kommunfullmäktige, tid och respekt

Så har då det första kommunfullmäktigesammanträdet för den nya mandatperioden avhållits. Många nya ansikten, men tyvärr många av de gamla bristerna, som gjort att jag under många år önskat förändringar i hur fullmäktige fungerar. Ja, det var faktiskt nästan som ett koncentrat av alla de problem som förekommit.

Mötets första riktiga ärende var ett medborgarförslag ställt av en fastighetsägare i Vidja, aktiv i Socialdemokraterna, om en revidering av gatukostnadsreglementet. Han höll ett inledningsanförande som jag tyvärr inte klockade men som olika fullmäktigekollegor påstod varade åtminstone 45 minuter, kanske närmare en timme. Anförandet kryddades av hela hans levnadshistoria och ett antal personangrepp på ledande majoritetspolitiker, och var det första exemplet (under den här mandatperioden) på att vi behöver talartidsbegränsningar - och gärna begränsningar om att man ska hålla sig till ämnet också.

Sedan var det dags för en s.k. "enkel fråga" om vårdnadsbidraget, ställd av socialdemokraten Peter Andersson till kommunstyrelsens ordförande, moderaten Daniel Dronjak Nordqvist, med anledning av Peter Anderssons tolkning av Göran Hägglunds tal om förnyelse av kristdemokratisk familjepolitik. Det speciella med en "enkel fråga" är att ingen annan än den som ställt frågan och den som tagit emot frågan kan delta i debatten, så när Peter Andersson under sitt inlägg börjar förlöjliga Kristdemokraternas agerande när reformen infördes och började komma med egna tolkningar av vad Göran Hägglund och Emma Henriksson vid olika tillfällen skulle ha sagt hade jag eller Tomas Hansson inte möjlighet att komma med tillrättalägganden. Jag blev fullständigt rosenrasande över Peters sätt att agera och lämnade lokalen. Utan att göra några obscena gester, men också utan att kunna dölja min upprördhet, vilket i sin tur gjorde Peter Andersson så upprörd att somliga befarade att han skulle ge mig stryk när han efter debatten rusade ut ur lokalen efter mig. Så illa gick det nu inte, men vi hade en, låt oss kalla det, intensiv diskussion i foajén utanför fullmäktigesalen.

Därefter var det ganska snart dags för kommunens delårsrapport, som också den föranledde en lång diskussion, främst för att ett stort antal socialdemokrater valde att stiga fram och hålla anföranden som egentligen inte hade så mycket med de beslut som skulle fattas att göra utan mer handlade om vad de tyckte om olika delar av kommunens verksamhet. I sak var den enda skillnaden i majoritetens respektive de rödgrönas förslag till beslut att de rödgröna ville att förskolenämnden nu skulle få ett extra budgettillskott för det ökade antalet förskolebarn, medan majoriteten ansåg att beslutet om budgetjustering skulle fattas i samband med årsredovisningen när vi verkligen visste hur många fler barn det blivit. Mycket prat och lite ull, alltså.

Innan hälften av ärendena på dagordningen bordlades på grund av tidsbrist hölls ett par debatter om olika planärenden där temat huvudsakligen var att det är fel att träd huggs ner i onödan vid en del exploateringar (något som vi nog alla var överens om) och frågan om hur det ska skrivas i avtal eller planhandlingar för att träden ska stå kvar. Återigen visade somliga fullmäktigeledamöter prov på en makalös ordrikedom och, dessvärre, en ganska nedlåtande attityd till oss andra.

Huddinge kommunfullmäktige skulle behöva regler med talartidsbegränsingar. Vi kan inte ha ytterligare en mandatperiod med ständiga bordläggningar av ärenden för att det har varit för mycket onödigt prat om andra ärenden. Men vi skulle nog också behöva tydligare regler om vad man säger och inte säger i fullmäktiges talarstol. En respektfull attityd till sina medmänniskor är alltid att föredra, och blir inte mindre viktig när man står i en offentlig talarstol.