Till dygdernas försvar

Måttfullhet. Förvaltarskap. Ödmjukhet. Ansvarsfullhet. Pålitlighet. Ärlighet. Göran Hägglund slår i en lysande debattartikel i Dagens Nyheter ett slag för klassiska kristna dygder.

Artikeln tar sin utgångspunkt i den internationella ekonomin och det är inte svårt att hålla med om att dygdernas frånvaro har en central roll i skapandet av de konvulsioner som plågat världen de senaste åren. Girigheten på Wall Street skapade finanskrisen och fick hela världen att skaka. Korruption och skattefusk är självklara teman i den grekiska tragedin. Även om inte alla politiker visar dygdernas frånvaro lika tydligt som Italiens Berlusconi, är det politiska etablissemangets ömsom fega, ömsom fartblinda agerande i såväl Europa som USA viktiga pusselbitar när man ska förklara hur det har kunnat gå så illa som det gjort.

När ansvarstagande och långsiktighet får ge vika för kortsiktig opportunism och det snäva egenintresset, blir katastrofer förr eller senare resultatet. I ett samhälle där dygderna fortfarande är norm kan man kanske komma undan med det, men när förtroendet för samhällets institutioner - och förtroendet människor emellan - urholkas, kan det vara svårt att bygga upp det igen.

I Sverige blir de allra flesta upprörda över Håkan Juholts fuskande med ersättningen för sin bostad. Den småaktiga girigheten när en mycket välbetald man lurar till sig några extra tusenlappar i månaden av oss skattebetalare sticker i ögonen på oss. Det är bra. Det är den dagen då folk bara rycker på axlarna och tar det som naturligt att politiker fuskar som vi har anledning att vara verkligt oroliga. Den dagen kommer fusk och korruption att genomsyra vårt samhälle.

För dygderna har inte bara betydelse i den stora världen. Jag är nog inte ensam om att ha förbluffats över historien om pojken som blev nedbrottad av väktare när han tänkte åka mellan vagnarna på ett saltsjöbanståg. Hade jag varit grabbens mamma hade jag skämts ögonen ur mig när jag hade sett videoupptagningar av sonens agerande, hur han sparkade och skymfade dem som kanske räddade livet på honom. Göran Hägglund gör helt rätt när han betonar familjens roll. Föräldrarnas betydelse som förmedlare av goda värderingar kan inte betonas nog. Samhället bör på olika sätt stödja familjerna, men måste också vara tydliga med föräldrarnas ansvar.

I Göran Hägglunds artikel noterar jag också att han nämner bildning som en viktig del av skolans uppgift. Det gillar jag. Den krassa nyttan i kunskaper som gör oss anställningsbara måste kompletteras med goda värderingar. En skola som förmedlar det västerländska kulturarvet är en skola som också förmedlar de klassiska dygderna. Det goda samhället är ett samhälle som betonar bildningens betydelse.

Värdegrunden, familjens roll, det civila samhällets betydelse och politikens gränser. Där finns några nyckelingredienser för en god utveckling i vårt samhälle. Det bör inte råda någon tvekan om att Kristdemokraterna behövs i svensk politik.