Jag hade egentligen tänkt mig en politikfri lördag, men med allt som just nu pågår i mitt parti Kristdemokraterna är det svårt att koppla bort, så nu tar jag istället tjuren vid hornen och skriver en liten lördagsbetraktelse.
Jag känner mig beklämd. I en situation när till och med Moderata Ungdomsförbundet, tidigare en bastion för frihet, verkar ha gått över till det röda laget och Sverige mer än någonsin behöver en tydlig röst för en frihetlig, familjevänlig politik, ägnar sig Kristdemokraterna istället åt ett fullskaligt, medialt inbördeskrig.
Jag har full respekt för att det finns olika åsikter om såväl partiets politik som vem som ska leda det. Det är naturligt. Inför Kristdemokraternas riksting gav jag i en debattartikel och ett efterföljande blogginlägg uttryck för några i mitt tycke viktiga ståndpunkter som jag tyckte - och fortfarande tycker - att partiet borde driva. En sådan debatt måste föras för att partiet ska utvecklas. Den bygger upp och sporrar oss till att bli bättre. Och det skadar inte partiet om alla får se den idémässiga vitalitet som faktiskt finns inom rörelsen.
En debatt om personfrågor är någonting helt annat. Inför ett riksting är det naturligt att de nomineringsgrupper som finns i partiet, partidistrikt och lokalavdelningar, diskuterar frågan om vilka man vill nominera till partistyrelsen, inklusive partipresidiet. Men det är en intern diskussion i partiet som sedan bäst kommuniceras till valberedningen - inte till media.
Nu fylls tidningar, TV och radio med uppgifter om att staden säger si, länet säger så. Gävleborg tycker ditten och Uppsala datten. Medielogiken gör Kristdemokraterna till en dokusåpa, och tabloidtidningar med större intresse för braskande rubriker än korrekta verklighetsbeskrivningar berättar om hemliga möten hos Göran Hägglunds torped.
De framgångar som Kristdemokraterna haft de senaste veckorna - och de är många! - drunknar fullkomligt i det interna bråket. När vi egentligen borde ägna oss åt att försöka kamma hem opinionsmässiga framgångar som man kunde tycka borde följa på förhandlingsframgångarna, går all energi istället åt till falangstrider.
Jag känner mig ganska säker på att det inte är partiets segerrecept. Ska vi vinna väljarnas stöd måste vi fokusera på politiken, inte på personfrågorna.
För övrigt tyckte jag att Dagen och Smålandsposten de senaste dagarna haft läsvärda ledare om Kristdemokraternas situation.
Bloggar: Conny Brännberg, Novitas Catholicus, Kent Persson, Ulf Bjereld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar