20 januari 2008

Kubas val - och den svenska vänsterns

"Valet - som vissa anser är världens mest demokratiska, medan det döms ut helt av andra - kan vara första steget mot Fidel Castros avgång som landets president", rapporterar Erik de la Reguera i DN.

Må så vara. Men i så fall handlar det om ett val som redan skett, nämligen när kandidaterna i valet utsågs. För alla vet att de som utsetts till kandidater på Kuba i praktiken redan är valda, eftersom det inte finns - eller får finnas - några andra kandidater.

Visst känns det märkligt att exilkubanerna på andra sidan sundet, i Florida, har större inflytande över vem som kommer att leda USA än vad deras landsmän på Kuba har över vem som ska leda öriket i framtiden?

Ännu märkligare är att det fortfarande finns massor av människor i Sverige som försvarar den kubanska diktaturen samtidigt som nästan alla länder i resten av Latinamerika har tagit steget över till demokrati. Jo, det är absurt, men jag träffar på dem med en sådan oroväckande regelbundenhet att det måste finnas en hel del.

De borde istället hylla kristdemokraten Oswaldo Paya och andra demokratikämpar. Men då riskerar de förstås att det går för dem som för KDU:aren Martin Källstrand, som häromdagen greps, förhördes och avvisades av kubanska myndigheter när han anlände till landet. Förmodligen föredrar våra svenska vänsterkämpar att bemötas som kungligheter när de kommer till Kuba och håller därför tyst.

Läs mer om Martins erfarenheter här: http://www.kdu.se/PressOchMedia/Pressmeddelanden/kallstrandkuba.aspx

3 kommentarer:

Anonym sa...

Kubas valsystem ( från Wikipedia)

Kubas valsystem [redigera]
Kubas vallag föreskriver följande[11]:

Deltagande är allmänt, automatiskt och gratis för alla medborgare över 16 år.
Kandidaterna utses i sin valkrets av medborgarna där under ett offentligt möte. Kommunistpartiet är ingen valorganisation och får därför inte delta på något sätt.
Inga valkampanjer tillåts.
Valet är ett transparent förfarande. Valurnorna vaktas av barn och unga frivilliga. Urnorna förseglas offentligt och rösterna räknas offentligt. Nationell och utländsk media, diplomater, turister och alla andra som så önskar får övervaka valets alla delar.
Absolut majoritet krävs för att en kandidat ska väljas. Om ingen kandidat får minst 50% går de två kandidaterna med flest röster vidare till en andra valomgång.
Rösterna är fria, likvärdiga och hemliga. Alla kubanska medborgare har rätt att välja och att bli valda. Eftersom det inte finns politiska partier röstar man direkt på kandidat.
Alla representativa organ är valbara och förnybara.
Alla valda måste möta sina väljare och föredra vad de åstadkommit.
Alla valda kan när som helst få sitt mandat återkallat av sina väljare.
Nationalförsamlingen väljs för 5 år.
Valkretsarna består av mellan 10 000 och 20 000 medborgare.
Nationalförsamlingen utser regering och president. Presidenten är regeringens ordförande och statschef.
Nationalförsamlingen är statens högsta organ. Nationalförsamlingen delegerar den lagstiftande och verkställande makten till regeringen.
I lagstiftningen deltar många olika delar av samhället. Dels de folkvalda, högsta domstolen och åklagarmyndigheten, men också fackföreningar, studentorganisationer och kvinnoorganisationer. Medborgarna kan själva skapa en remissinstans genom att samla 10 000 i en organisation för detta ändamål.
Lagar röstas igenom med majoritetsval i nationalförsamlingen. Lagarna diskuteras normalt sett inte i plenum som i de flesta länder. Detta för att de folkvalda inte ska påverkas av varandra när de utövar den lagstiftande makten.
I alla val sedan 1976 har minst 95 % av medborgarna deltagit. Som minst har 94,98 % av rösterna godkänts.

Anonym sa...

Förresten om du är med på att hjälpa till och största den fascistoiska amerikanska administrationen och deras terrorismen i L.A. lovar jag dig att jobba dygnet runt för att motarbeta castro

Karl Henriksson sa...

Ja, som sagt är det absurt att det finns människor i Sverige som försvarar diktaturen på Kuba, där inte en enda nominerad person inte har blivit vald sedan konstitutionen infördes för något decennium sedan, medan åtskilliga fredliga oppositionella fängslats.

För övrigt behöver inte den amerikanska administrationen störtas - oavsett vad vi tycker om den. I USA håller man nämligen fria val så George W. Bush kommer om ett år vara borta från makten, medan Castro och hans kommunistiska diktatur hållit sig kvar i mer än 40 år.