Så är man då hemma igen efter Kristdemokraternas riksting, tre intensiva dagar i Örebro. Det som kanske får mest uppmärksamhet från rikstingen brukar vara partiledarens tal, men själva syftet med sammankomsten var att ta ställning till tre rapporter, eller "propositioner", från partistyrelsen, en om politikens gränser, en om trygghet och tillväxt och en om välfärdspolitik.
Alla tre rapporterna innehåller en hel del goda tankar och är inte minst genom det ideologiska anslaget befriande i en tid när politik oftast i första hand handlar om matematik, social ingenjörskonst och mer eller mindre populistiska utspel tänkta att maximera mediegenomslaget.
Många förslag som diskuterats känns klockrena. Att myndigheter som inte ger den service som man som medborgare har rätt att förvänta sig ska kompensera den enskilda, som Göran Hägglund skrev om i Svenska Dagbladet i torsdags, är ett sådant. Det borde vara en självklarhet, men är skrämmande långt ifrån dagens verklighet.
Tyvärr kan man konstatera att medierna hellre fokuserar på röstmaximering som syfte än ideologiska övertygelser som man försöker dra de rimliga konsekvenserna av. När den otroligt viktiga diskussionen om politikens gränser refereras, väljer man på nyhetsplats en rubrik som antyder att ämnet mest är en chimär för att vinna över moderatväljare. Missförstå mig inte, jag har absolut inte någonting emot om en del moderatväljare skulle inse att Kristdemokraterna är ett bättre alternativ, men jag kan försäkra er om att när jag pläderar för gränser för den politiska sfären och en tuffare gränspolis är inte huvudsyftet att vinna röster utan att skapa förutsättningar för ett bättre samhälle!
Och när partiets näringslivs- och skattepolitik diskuteras, händer precis samma sak: Rubriken handlar om att partiet vill locka till sig företagarnas röster, inte om de konkreta och realistiska förslag man faktiskt kommer med och som skulle leda till ett bättre näringslivsklimat och fler jobb. Fast nog kan man tycka att de värmande orden från Svenskt Näringslivs Stefan Fölster och företagaren Signhild Arnegård Hansen borde bidra till att många företagare faktiskt väljer att rösta kristdemokratiskt.
Jag vet inte om alla partier behandlas på det sättet. Kanske är det så. Men jag tror faktiskt att de flesta väljare, precis som jag, skulle föredra om medierapporteringen handlade mer om vad politikerna faktiskt gör eller vill göra och mindre om det politiska spelet. Några av de väldigt konkreta frågor som diskuterades på detta riksting var vårdnadsbidraget, som vi vill fördubbla och göra det möjligt för alla småbarnsfamiljer att ta del av, vassare vårdgaranti, en eventuell folkomröstning om euron, slopad timplan i skolan och - vilket jag är förbluffad över att media inte valt att berätta om - fri arbetskraftsinvandring, där den som befinner sig i Sverige och får ett jobb ska ha möjlighet att stanna i landet även om man bara har kommit hit som turist eller om ens asylskäl inte räcker för att slippa igenom Migrationsverkets nålsöga.
Kristdemokraterna lämnar rikstinget som ett stärkt parti. Även om jag inte är nöjd med alla beslut som fattades, så kan vi verkligen göra anspråk på att vara både frihetens och trygghetens väktare i den svenska politiken efter de här dagarna. Jag tror att det kommer att bli ännu tydligare i Almedalen under veckan som kommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar