Tänk er att det är valrörelse i ett land med ett av världens högsta skattetryck. Statsministern i det lilla välskötta landet ska hålla ett viktigt linjetal. Vad väljer han att presentera som den stora nyheten? Jo, att man inte tänker sänka skatten nästa år.
Och hur reagerar oppositionen? Jo, de säger att man inte kan lita på statsministern. Han kommer nog att sänka skatten ändå, trots sitt nekande.
Visst är det en absurd historia? Och ändå var det precis det som hände när Fredrik Reinfeldt talade på Moderaternas dag i Almedalen.
Hur kan budskapet om bibehållna höga skatter göra folk trygga? Jag tror att grundproblemet är sammanblandningen av "välfärd" och "staten" i folks medvetande. I ett av Kristdemokraternas 13 steg till ett mänskligare Sverige, som presenterades igår, sägs att eget sparande också är välfärd. Mindre pengar betyder mindre trygghet därför att man blir mer beroende av någon annan.
Tyvärr faller även allianspartiernas företrädare alltför ofta i den fällan. Man väljer att prata om "välfärdens kärna" utan att räkna in människors egna liv och egna beslut som kärnans absoluta centrum. I den amerikanska självständighetsförklaringen finns en formulering som jag älskar: "life, liberty and the pursuit of happiness" (liv, frihet och strävan efter lycka). Som jag ser det borde dessa "unalienable rights" finnas med i varje diskussion om välfärd - och då skulle kanske svenska politiker, likt politiker i andra länder, tävla om att lova sänkta skatter snarare än bibehållna...
Med det sagt så tror jag att Reinfeldt gör en korrekt bedömning. Utrymmet för skattesänkningar år 2011 är ganska litet. Det viktigaste är att vi sänker skatten för pensionärerna, och där är Alliansen överens.
DN DN SvD SvD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar