Almedalen är en ständig ström av seminarier, tal och möten. Jag kom nyss tillbaka till min inkvartering i Visbys utkanter efter ett mingel med barbecue arrangerat av tjänsteföretagens organisation Almega, trevligt och gott men knappast något som kommer att förvandla det politiska eller ekonomiska landskapet i Sverige.
Men vissa saker som händer här har däremot stor betydelse. Igår var jag på två seminarier om vårdens framtida finansiering. Vid det första representerades Alliansen av den kristdemokratiske riksdagsledamoten Anders Andersson, som också lett gruppen som just tagit fram en rapport om nästa steg i Alliansens sjukvårdspolitik. I Almedalen var Anders Andersson tydlig med att han vill se en parlamentarisk utredning om vårdens framtida finansiering, precis vad jag efterlyste häromdagen i ett blogginlägg med anledning av alliansrapporten. Jag ska inte ta åt mig äran för den nya tydligheten, men jag finner den väldigt glädjande.
Men nästa seminarium var kanske ännu mer betydelsefullt. Där presenterades den så kallade Borg-kommissionens rapport, som initierats av den näringslivsanknutna think-tanken Timbro och dess socialistiska kontrahent Arena Idé och letts av den tidigare socialdemokratiske statssekreteraren Per Borg. Borg-kommissionens tydlighet kring den skillnad som vi kan förvänta oss kommer att uppstå mellan dagens finansiering av vård och äldreomsorg och morgondagens behov och förväntningar och varför vi inte kan förvänta oss att faktiskt klara det på samma sätt som vi gjort de senaste tjugo åren var utmanande.
Men man visade upp en rad dellösningar som skulle kunna medverka till att vi faktiskt kan lösa problemen. Vissa gick hem i alla läger. Minskade sjukvårdskostnader genom färre vårdrelaterade infektioner eller misslyckade ingrepp är det ju ingen som vänder sig emot direkt. Andra gick bättre hem i vissa läger än andra. När man talar skattehöjningar så nästan ser man hur en del trogna socialdemokrater myser igenkännande, men när man nämner att egen finansiering av vissa tjänster kan bli nödvändig eller att tillval till de statligt eller kommunalt finansierade tjänsterna rent av kan vara önskvärt, då var det tydligt att ledande socialdemokrater gick i taket. När Maria Larsson (kd) och Ylva Johansson (s) fick kommentera rapportens förslag och ge sin egen syn på vårdens framtida finansiering blev det väldigt tydligt att det är Ylva Johansson och hennes blockkamrater som kommer att bromsa försöken att faktiskt lösa de problem som vi står inför. Det var så uppenbart att förre SSU-ordföranden Niklas Nordström, som ingått i kommissionen, valde att gå upp och kritisera hennes ståndpunkter - och samtidigt såga den rödgröna kärnkraftspolitiken jämsmed fotknölarna. Välgörande med sådant fritänkeri.
Borg-kommissionens förslag till väg framåt påminner väldigt mycket om den som jag förordat: en parlamentarisk utredning och vårdens framtida finansiering (trots Ylva Johanssons bakåtsträvande väg in i framtiden). Tyvärr var Maria Larsson inte alldeles glasklar i sitt stöd för det förslaget, men jag hoppas att Anders Andersson ska få med henne på noterna...
Hela rapporten kan du läsa här: Timbro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar