Idag är det fem år sedan Anna Lindh dog, mördad av en psykiskt sjuk man. Alla medier fylls av reportage och artiklar där ledande socialdemokrater får chans att utveckla sina hyllningar till hennes person.
Själv minns jag framför allt Anna Lindh från hennes besök på Farsta gymnasium när jag var elev där i slutet av 80-talet. Hon ägnade då en stor del av sitt framträdande åt att hylla diktaturen i Nicaragua. På en fråga från mig om sandinistregimens stängningar av oppositionella media valde hon att blåljuga, insåg jag när jag senare granskade fakta.
Även om hon i sitt okritiska hyllande av socialistdiktaturer knappast avvek från arvet från Olof Palme och Pierre Schori kändes det alltid lite olustigt att ha henne som svensk utrikesminister och de okritiska hyllningar hon erhållit efter sin död skorrar falskt i mina öron.
Mona Sahlin har helt rätt i att Anna Lindh inte "bara var käcka lilla Anna med den rosa kavajen." Hon var också den sortens politiker som var beredd att ljuga för gymnasister om de ifrågasatte hennes påståenden.
DN DN SvD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar