Idag lade regeringen fram den nya försvarspropositionen. Den viktigaste byggstenen i förändringen av försvaret är att värnplikten avskaffas. Jag hör till dem som helhjärtat välkomnar detta.
I diskussionen om värnpliktens vara eller inte vara används en lång rad argument. Det har talats om kostnadseffektivitet, folkförankring och försvarets styrka. Och alla dessa frågor är förstås viktiga. Men ytterst måste man ändå se värnplikten som en moralisk fråga - med vilken rätt har staten under drygt 100 år gett sig rätten att expropriera ungefär ett år av de unga männens liv?
För även om värnplikten kanske var det billigaste - rentav enda? - sättet för staten att få tillräckligt många män som kunde agera kanonmat i händelse av ett krig, så är det en rätt så grov inskränkning av människors frihet. Andra inskränkningar kan motiveras - skolplikten med att den är för personens eget bästa, fängelsevistelsen med att fången genom sina brott förverkat sin rätt till frihet. Men värnpliktens innersta motivering har varit att det var den mest praktiska lösningen för att staten skulle kunna behålla kontroll över sitt territorium.
När försvarsminister Sten Tolgfors (M) och regeringen nu tydliggör att rekryteringen framöver ska ske på frivillig grund är inte argumentationen baserad på moraliska ställningstaganden, utan på praktiska överväganden: användbarhet, tillgänglighet, kostnadseffektivitet. Gärna för mig. Det viktigaste är ändå resultatet: att staten inte längre kommer att ta sig rätten att expropriera ett år av sina unga mäns liv. Sverige har blivit lite friare.
DN DN DN SvD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar