Missnöjet med Försäkringskassan växer, rapporterar SvD. Och inte undra på det! Bara hälften (51 %) av alla ansökningar om bostadstillägg för pensionärer (btp) lyckas man enligt uppgifter i tidningen klara inom 30 dagar. En del har fått utbetalningar efter provisoriska beslut, berättas det, men bara 44 procent fick sina definitiva beslut inom en månad. Och då kan tilläggas att reglerna för btp är så komplexa att ingen människa på egen hand kan räkna ut hur mycket man egentligen kommer att få. Man är alltså beroende av Försäkringskassan till och med för att planera för hur en ekonomi kommer att se ut när man väl fått beskedet.
Och för äldre som väntar på tandvårdsestöd är det ännu värre. Där var det bara 38 procent som Försäkringskassan lyckades hantera inom de utlovade två månaderna.
Jag vet inte vad det egentligen är som gör att det tar en sådan tid. Själva hanteringen sker väl mest med automatiska, datoriserade processer? Visst behövs det mänskliga ögat för att upptäcka fel i underlag osv, men utbetalningen av btp borde egentligen inte vara så mycket mer komplicerat än dragandet av preliminärskatt och det lyckas ju varje litet lönekontor ordna med.
Vore Försäkringskassan en konkurrensutsatt leverantör av tjänster kan man väl konstatera att bristerna skulle vara stora nog för att det skulle räknas som avtalsbrott och förmodligen skulle det leda till att avtalet hävdes och Försäkringskassan krävdes på dyra skadestånd. Nu är Försäkringskassan en statlig myndighet och de drabbade "bara" vanliga pensionärer, föräldrar och sjukskrivna, så några riktigt drastiska konsekvenser lär de inte råka ut för. Det kristdemokratiska förslaget att räntebelägga Försäkringskassans försenade utbetalningar är ett bra steg på vägen, men frågan är om det räcker. Vad kan man göra för att få en statlig myndighet som inte lyckas göra sitt jobb att faktiskt get its act together?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar