Berättelsen om familjen Olauberg

Tomas Hansson, Kristdemokraternas kommunalråd här i Huddinge, är en briljant retoriker. Mången är den gång då moderater och folkpartister kommit fram till mig under eller efter fullmäktigesammanträden för att berömma hans inlägg i debatterna. I gårdagens debatt om budgetjusteringar inför år 2010 med anledning av regeringens tillfälliga stöd till kommunerna gav han utlopp för sin retoriska kreativitet med en liten berättelse som jag tänkte återge här:

"Familjen Olauberg, pappa Dag, mamma Ann-Marie och deras dotter Marika börjar känna av lågkonjunkturen. Inkomsterna blir lägre nästa år då Ann-Maries provisionsbaserade lön som försäljare kommer att sjunka i takt med en vikande marknad. Året därefter minskar intäkterna ytterligare då ett av Dags arvoderade uppdrag upphör. Man har tillsammans resonerat om vilka besparingar som måste göras och kommit fram till att en större ekonomisk återhållsamhet på alla områden kommer att krävas för att klara hushållsekonomin. Vi måste helt enkelt minska våra löpande kostnader år för år och anpassa munnen efter matsäcken blev beslutet hemma vid köksbordet.
Plötsligt en dag i september händer något som vänder upp och ned på alltihop. Det dimper ned ett besked med posten om ett arv efter Dags avlägsne, och fram till nu okände släkting i Ryssland. Arvet består av 50.000 kronor i kontanter samt värdepapper med en årlig avkastning på låt oss säga 12000 kronor. Beskedet väcker en intensiv debatt hemma hos familjen Olauberg om hur arvet ska användas.

Grannarna i trapphuset, Daniel, Åke, Tomas och Katharina ger samstämmiga råd om hur de ser på saken. Använd aldrig mer än den årliga avkastningen från värdepappret till löpande kostnader nu när ni vet att inkomsterna blir ännu lägre framöver. Investera en del av kontantbeloppet i åtgärder som ger lägre löpande kostnader, amortera t.ex. bort det dyra sms-lånet på TV:n med ockerränta och köp den nya efterlängtade kyl/frysen istället för att varje år lägga tusenlappar på att reparera den 30 år gamla energislukaren. Spara sedan undan resten som reserv och buffert nu när tuffare tider väntar, lyder deras samlade råd till Olaubergs. Tyvärr lyssnar man inte på grannarnas råd.

Ann-Maries förslag blir familjens beslut den här gången också. Det brukar bli så! Hon räknar snabbt ut att den årliga avkastningen motsvarande 1000 kronor varje månad skulle kunna halvera den tidigare beslutade ekonomiska återhållsamheten. En ny större lägenhet, varmgarage för bilen istället för p-plats ute, en ny soffa på avbetalning, snabbare bredband och ett mobilabonnemang till Marika är behov och önskemål som funnits länge. Det ger visserligen ökade fasta månadskostnader men det klarar vi väl… under nästa år i alla fall...! Och det finns ju ingenting som säger att det inte kan komma nya arv från okända släktingar. Och skulle det knipa framöver så kan vi ju alltid börja sälja arvegods från mormor för att betala driften."

Gissa om han lyckades reta upp Ann-Marie Högberg, Dag Olausson och Marica Lindblad... Men analysen är helt korrekt. Man kan inte lägga budgetar utifrån förhoppningen att man ska få nya arv från okända släktingar!