Kreativ, konservativ anarkism för äldre

Köpenhamn är en motsägelsefull stad. En stad där folk står och väntar på grön gubbe fastän det inte finns en bil i närheten, men också en stad där narkotikaförsäljningen sker helt öppet på Pusher Street och de prostituerade stod i klungor i gathörnet utanför hotellet och väntade på kunder.

Men när vi i äldreomsorgsnämnden besökte Köpenhamn var det förstås inte för att analysera trafiksituationen eller knark- och sexindustrin utan för att se hur äldreomsorgen fungerar, och då framför allt hur det fungerar i stadens mest kända och kanske minst typiska äldreboende, Lottehjemmet.

Äldrebondet Lottehjemmet är resultatet av en kreativ, konservativ anarkism. Det är en liten enhet (blott 23 boende) i en opraktisk gammal fastighet. Det finns bara sju badrum och väldigt länge hade man inte ens hiss i huset. Enligt alla gängse normer, såväl i Danmark som i Sverige, borde det här äldreboendet inte få finnas.

Ändå finns det där och jag vet inte vem som skulle våga lägga ner det, för väntelistan är hur lång som helst, både för att få bo där och för att få jobba där. Hemligheten ligger i bemötandet. "Vi tror på ett liv före döden," sade vår guide med ett leende, och berättade om hur man på alla sätt arbetade för att boendet skulle kännas som ett hem, inte som en institution - ett hem där både personal och anhöriga hör till den vidgade familjen.

När anhöriga kommer på besök får de äta tillsammans med de äldre, precis som personalen gör, och de blir också inbjudna till äldreboendets många fester - som kan få så många deltagare att alla husets utrymmen behöver användas. Ja, både anhöriga och personalen med familjer får till och med åka på semester med de boende. Senast var det Rhodos som var destinationen och 75 personer följde med (varav 17 boende). De bokade inte bord på restauranger utan hela restaurangerna...

Jag tror inte att vi kommer att få någon Lottehjemmet-kopia i Huddinge. Men jag hoppas att många av våra äldreboenden ska inspireras av sättet att tänka både där och på Vigs Ängar. Hur man sätter den boende i centrum och den entusiasm och kreativitet (och låga sjukfrånvaro) som det ger upphov till. Hur man gör såväl miljö som atmosfär hemlik och den trivsel som det skapar. Visst sätter lagar och regler en del gränser för hur verksamheten ser ut - men inte alls så mycket som vår fantasi!