Jag förstår att oppositionen är upprörd - nu äger ju Stockholms stad bara 12.000 hektar mark i grannkommunerna! Eller... eh, nej, jag förstår inte alls upprördheten. Snarare kan jag tycka att politiker och medborgare i Stockholms kranskommuner borde vara störda över att Stockholm fortfarande har så stora marktillgångar utanför den egna kommunen.
I stockholmsoppositionens verklighetsbeskrivning är Stockholms stads ägande någon slags garant för en bra förvaltning. Det är svårt att dölja den koloniala världsbilden bakom de tankarna. För inte kan väl de primitiva grannkommunerna ta hand om sina skogar och jordbruksområden lika bra som den civilserade staden Stockholm?
Min erfarenhet från huddingepolitiken talar snarare om hur Stockholms stad vill exploatera naturområden som grannkommunerna vill bevara för framtida naturupplevelser, och historiskt sett har vi i till exempel Huddinge och Botkyrka kunnat se hur Stockholm använt sitt markägande till att exportera sociala problem. Den nuvarande majoriteten i Stockholms stadshus gör klokt i att minska stadens ägande i kranskommunerna. Kolonialismens epok är över.
DN
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar