Skyskrapor i Stockholm?

Det kan tyckas aningen verklighetsfrämmande, men just nu pågår en debatt för eller emot skyskrapor i Stockholm. De som dragit igång debatten just nu är det nyskapade nätverket "Stockholm Skyline", som fått en debattartikel publicerad på Svenska Dagbladets Brännpunkt, men naturligtvis har också Centerpartiets Per Ankersjö, som främste skyskrapeentusiast i stadshusledningen, också fått in en replik.

Först ska det kanske sägas att ingen på allvar talar om att bygga skyskrapor i Stockholm eller Sverige. Turning Torso i Malmö är väl det främsta exemplet på moderna höga hus i Sverige - men med sina 190 meter är det förstås en lilliput jämfört med Empire State Building i New York (449 meter), som den 1 maj fyller 80 år. Och jämför man med världens idag högsta byggnad, Burj Khalifa i Dubai (här fotograferad av yours truly under byggtiden), med sina 828 meter, blir perspektivet ännu tydligare.

Men vad Stockholm Skyline och andra nejsägare motsätter sig är förstås inte byggnader som rätteligen kan kallas skyskrapor utan höga hus överlag. Vissa argument är goda. Ekonomin i att bygga högt är ofta tveksam genom att man blir tvungna att använda mer komplicerade tekniska lösningar, och det förefaller faktiskt gå att få ut ungefär lika många användbara kvadratmetrar även med lägre byggnadshöjder.

Men när nätverkets representanter talar om "den unika stadskaraktär som bit för bit är på väg att utplånas" himlar åtminstone jag med ögonen. Stockholms karaktär är nämligen inte fullt så enkel att utplåna. Det har gjorts försök förut, under modernismens epok, med Hötorgscity och Slussen som några kvarvarande exempel, och nog finns det en del förfulande inslag i stadsbilden - men Stockholm finns fortfarande kvar som en pärla i Mälarens mynning.

Men ibland undrar jag om debattörerna sett samma stad som jag. Läs det här, till exempel:

Planerad bebyggelse norr om Centralstationen skulle till exempel om den kom till utförande helt ta bort sikten genom Klara sjös dalgång.

Jag promenerar gärna längs Klara sjö (under årstider då vädret är mer inbjudande än nu) men jag måste erkänna att utsikten från Kungsholmen mot city idag lämnar en hel del att önska. När jag åker på Klarastrandsleden gläds jag förstås över att jag kan ta mig genom staden på ett smidigt sätt (och med vacker utsikt dessutom!) men som flanör kan jag inte se att ny, attraktiv bebyggelse i Västra City på något sätt skulle hota skönhetsupplevelsen - tvärtom, Stockholm har allt att vinna på att bebygga spårområdet vid Stockholms Central, och det skadar definitivt inte om stadsbebyggelsen blir både tät och relativt hög.

Och när man vänder sig emot bostadsbebyggelse i Värtan för att man inte vill "avhända sig möjligheten till etablering av handel och industri med möjlighet till direktförsörjning med sjötransport" vänder man sig direkt emot byggandet av en framtida attraktiv stad med tydlig skärgårdsanknytning. Plötsligt verkar nätverket snarare vara ett nätverk mot ny bebyggelse i centrala Stockholm än ett skyddsvärn för Stockholms skyline. Och när man kritiserar "jättehus" vid Slussen undrar jag förstås vad man talar om. Det är väl ingen mer än Peter Soilander som pratat om skyskrapor vid Slussen? (Och även han med glimten i ögat, får förmodas.) Nej, istället får man intrycket av att Stockholm Skyline är ett anti-YIMBY, ett Not In My Back Yard i organiserad form. Vilket kanske inte precis är vad Stockholm behöver mest av allt idag.

Men har inte Stockholm Skyline några egna förslag då? Jo, att man ska bygga i förorterna:

segregation och utanförskap gör att det är i förorten som satsningarna måste ske. Det är nya attraktiva stadskärnor med stadsvärden som drar de trendsättande människorna till sig och där det är billigare att bygga, som kan bidra till att bilåkandet minskar.

Och så här i förbigående kan vi väl konstatera att det inte är någon som motsätter sig en framtid med attraktiva stadskärnor med stadsvärden i Stockholms ytterstad. Tvärtom, arbetet med att skapa regionala stadskärnor i områden som Kista-Sollentuna, Flemingsberg och Kungens Kurva-Skärholmen har pågått åtminstone sedan den förra regionala utvecklingsplanen antogs för tio år sedan och har fått förnyat stöd i den nya. Alla är överens om att det är en bra idé - men ingen, utom möjligtvis Stockholm Skyline, ser det som ett antingen-eller. Stockholm behöver fortsätta växa såväl i innerstaden, genom stadsutveckling i närförorter och genom att vissa förorter i ytterstaden utvecklas till regionala stadskärnor. Tillsammans kan det leda till att Stockholm fortsätter att utvecklas som en attraktiv stad att bo, arbeta och turista i, en stad som har plats för alla dem som vill bo här. Nejsägande löser inte problemen, utan det som behövs är kreativa lösningar som gör nya stadsdelar som Västra City och Norra Djurgårdsstaden till attraktiva och effektiva komplement som bygger vidare på dagens Stockholm - världens vackraste huvudstad.

(För övrigt är jag också lite tveksam till nätverket Stockholm Skylines försvar för Turning Torso - vadå "i kraft av sin placering i det storskaliga landskapet med sikt ut mot världshaven". Det är väl trots allt utsikt mot Öresund och Köpenhamn det handlar om???)