I serien "Stockholmsnatt" i Svenska Dagbladet, där livet i Stockholm skildras med hipsterglasögon, hånas idag "medelålders män i lycra" ("memils") som susar fram på sina cyklar på vägen till och från jobbet i city.
Jag skrattade igenkännande, men vill samtidigt säga att Stockholm måste bli en mer cykelvänlig stad. Vi behöver bättre och mer sammanhängande cykelvägnät, där fokus inte minst måste vara på trafiksäkerhetsfrågor. En duktig cyklist kommer upp i ganska hög fart och kan vara svår att se för såväl bilister som fotgängare. (Få saker gör mig så rädd som chaufför som när jag ska försöka göra en högersväng på Götgatan i morgonrusningen. Vilket som tur är inte händer så ofta.)
Men vi måste också se till att det blir lättare att på ett tryggt och säkert sätt parkera cykeln vid pendeltågs- och tunnelbanestationer runt om i staden. Infartsparkeringar för cykel, helt enkelt. Vi bör också leta efter lösningar som gör det möjligt att ta med sig cykeln i kollektivtrafiken. På pendeltågen går det ju utom i rusningstrafik (och inte till Stockholms C) och SL har också testat det på en del busslinjer i länets ytterkanter, men det finns nog mer att göra. Vi bör också utveckla systemet med lånecyklar till att omfatta mer än Stockholms centrala delar. Mycket av det här nämns i Kristdemokraternas trafikpolitiska program för Stockholm.
Man kan förstås håna stadens många cykelentusiaster, men jag vill istället heja på: Forza! Forza! Eller Venga! Venga! kanske man ska säga nu när Vuelta a España pågår för fullt. I vår södra grannhuvudstad Köpenhamn ska landsvägs-VM på cykel avgöras om ett par veckor. Där är cykeln ett mer självklart inslag i stadens trafik, liksom lycran. Man kan, som Huddingecentern, också titta på Holland som exempel. Jag hoppas att vi också är på väg i den riktningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar