Ondskan får aldrig vinna

Vissa dagar är mer betydelsefulla än andra. Jag minns overklighetskänslan när jag såg attacken mot World Trade Center för tio år sedan. Vilken ondska kan driva en människa till att begå ett sådant illdåd? Vilken kalkyl kan i någons sinne berättiga till att döda alla dessa människor och skapa den - fullständigt förutsägbara - spiral av våld och hat som gjort att ännu så många fler förlorat livet under de tio år som gått sedan flygplanen krachade in i skyskraporna på Manhattan?

Jag förstår det fortfarande inte.

I somras besökte jag Ground Zero för första gången sedan tornen föll. Det var den 4 juli, en symbolisk dag för alla amerikaner, men den viktigaste symbolen var inte de röd-vit-blå flaggorna (eller Macy's fantastiska fyrverkerier på Hudson-floden) utan det intensiva byggandet.

Nya skyskrapor växer upp på nedre Manhattan. En av dem, One World Trade Center (tidigare under projektet kallad "Freedom Tower"), blir ännu högre än de fallna tvillingtornen.

Symboliken är, måste vara, att vi alltid måste bygga upp igen när ondskan, hatet och kaoskrafterna förstör och river ner. Inte likadant som förut, men större, bättre, starkare. Ondskan får aldrig, aldrig vinna.

SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Expr, Expr.

Bloggar: Bengt Germundson, Caroline Szyber, Tokmoderaten.