Behövs pappor? Den frågan ställer man sig efter att ha läst vad Kenneth Johansson (C), Mats Gerdau (M) och Barbro Westerholm (FP) skriver på Brännpunkt i Svenska Dagbladet idag. De tre allianspartierna vill att ensamstående kvinnor ska få rätt till assisterad befruktning.
Jag tror att pappor är viktiga. Det är för visso många barn som växer upp idag utan en pappa - kanske var han aldrig med i bilden, kanske har föräldrarna gått igenom en bitter skilsmässa, kanske har han avlidit. Världen är inte perfekt. Men inte desto mindre bör samhällets strävan vara att alla barn ska få växa upp med en mamma och en pappa. Därför borde såväl insemination som adoption egentligen vara ett privilegium för par som lever i stabila relationer. För barnens skull. Jag kan därför bara hålla med Göran Hägglund om att det här är ett riktigt dåligt förslag.
Pappans roll i det svenska samhället är lite motsägelsefull. Å ena sidan har mamman idag rätt till hela barnbidraget, å andra sidan har man infört en tvångsdelning av föräldraledigheten. Det logiska, som jag ser det, vore att såväl barnbidrag som föräldraförsäkringsdagar automatiskt delades lika mellan föräldrarna. Det frihetliga är att föräldrarna sedan ska ha full rätt att fördela om såväl barnbidrag som föräldraledighet. Både mammor och pappor är viktiga i barnens liv - men hur de vill uttrycka det måste familjerna själva få bestämma. För att familjer är olika. För att barn är olika. Och det är trots allt barnens behov som måste stå i centrum.
5 kommentarer:
Så himla trött på den frågan. Hör du inte hur det låter? Barn ska ha rätt till en mamma och en pappa - jaha, så bra då. Ska vi skicka ut socialen och hämta in alla ungar som växer upp med samkönade föräldrapar då eller? Otroligt homofobt, men jag antar att du inte lägger märkde till det för motivet till att ställa frågan den här gången är inte annat än sexistisk. Kan vi lita på att en ensam kvinna kan driva upp ett barn som mår bra? Måste det inte finnas en man där i närheten som på något magiskt sätt ser till att allt går bra? Ja, familjer är olika, men det tycker du uppenbart inte att de borde vara.
Ja, hrrm, när man inte har några argument kan man ju vräka ur sig några okvädingsord som "homofob" eller "sexist" mot sin meningsmotståndare.
Ärligt talat kan jag inte förstå varför det idag är så kontroversiellt i Sverige att säga att man tror att barnen får bäst förutsättningar med en mamma och en pappa.
Samtidigt vill jag säga att jag är full av beundran för alla de ensamstående mammor och pappor som gör en fantastisk insats för att ge sina barn en bra uppväxt, och jag har all respekt för att verklighetens familjer ser väldigt olika ut. Kristdemokratisk familjepolitik är för alla typer av familjer.
Det är nog lite värre för dem som får höra att barnen kommer må dåligt bara för att man inte vill gifta sig med nån av samma kön, eller att man vill avskaffa faderskapet bara för att man inte har hunnit gifta sig innan man skaffar barn, hörru. Mobbar man folk så får man finna sig i att får det påpekat för sig.
jaja, det ska stå motsatt kön. Men för all del, försök tänka dig in i hur det hade varit i motsatslandet om empati är så himla svårt för dig
Så om man inte tycker som du, då är man en mobbare? Bra argumentation där...
Skicka en kommentar