"Ett folkmord ska kallas ett folkmord", kunde Carl Bildt ha sagt - om han inte hade varit av motsatt åsikt. Nu är det i alla fall klart att riksdagen beslutat sig för att erkänna folkmordet på armenier, syrianer/assyrier/kaldéer och pontinska greker som just ett sådant, och jag hör i alla fall till dem som är glada över det beslutet.
Man kan tycka att folkmordet 1915 ligger långt tillbaka i tiden. Första världskriget pågick, det osmanska riket hade ännu inte ersatts av Atatürks Turkiet. Oändligt mycket har hänt sedan dess. Alla borde egentligen ha gått vidare för länge sedan. Endast ett problem gör att frågan fortfarande är levande inte bara bland efterlevande till dem som dog i massakrerna utan också i parlament runt om i världen: Turkiets envisa vägran att erkänna de fruktansvärda brott som begicks. Tystnadens och förnekandets kultur och politik håller liv i konflikten.
Utrikesminister Carl Bildt ojar sig över att riksdagens beslut kommer att försämra Sveriges relation till Turkiet. Men man bör nog snarare se det åt andra hållet. Turkiets envisa vägran att göra upp med sitt förflutna försämrar landets relationer till Sverige och det övriga Europa.
DN DN DN SvD SvD Dagen Dagen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar