Idag är det Internationella Familjedagen. Förmodligen är det många som har missat det, familjen firas ju inte alls lika högtidligt som till exempel arbetarrörelsen gjorde för några veckor sedan. Lite märkligt, kanske, för familjen är ju utan tvekan den viktigaste byggstenen i det goda samhället, och en solidaritetsskola som vida överträffar något som arbetarrörelsen någonsin åstadkommit.
Själv firade jag Internationella Familjedagen med att först kampanja i Huddinge centrum och sedan gå runt och dela ut flygblad i brevlådorna i radhusområdena i Östra Skogås. Vädret var strålande vackert, de senaste dagarna regn, rusk och kyla bortblåst och saknad av ingen. Folk var på gott humör och väldigt många delade Kristdemokraternas åsikter om kvoterad föräldraförsäkring - nej! - och vårdnadsbidrag - ja! - och en förbipasserande socialdemokrat berättade till och med att han egentligen tyckte att vårdnadsbidraget borde höjas till 10-15.000 kr i månaden. Jag fick erkänna att jag nog för närvarande tror att 6.000 kr är lite mer realistiskt, men den som lever får se. Det viktigaste är förstås att vi får ett fortsatt Allians-styre i landet, med ett starkt kristdemokratiskt inflytande, så att familjernas självbestämmande ökar istället för att inskränkas ytterligare.
Efter att jag sett dagens monumentala etapp i Giro d'Italia (wow, fullkomligt galen!) men innan jag gav mig av för att se den nya Robin Hood-filmen på Heron City noterade jag att Evangeliska Frikyrkan som första frikyrka nu avsagt sig vigselrätten till följd av den nya äktenskapslagstiftning som riksdagen fattade beslut om häromåret. Det är bra, tycker jag. Det finns ingen anledning för kyrkor att ägna sig åt myndighetsutövning, och speciellt inte för en stat som, beklagligt nog, inte bryr sig speciellt mycket om vad kyrkorna och deras medlemmar tycker. Bättre att vara en fri och oberoende kraft i samhället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar