Det har varit en dramatisk dag för Kristdemokraterna. Partisekreteraren har meddelat sin avgång. En ny gruppledare har utsetts efter Stefan Attefall som utnämnts till statsråd. Och så har partiets utskottsplatser i riksdagen fördelats.
Att Lennart Sjögren avgår som partisekreterare är kanske inte någon sensation. Jag vet inte själv vad jag kommer att göra efter nyår, men jag vet att även ifall partiet skulle tycka att jag vore lämplig för jobbet som partisekreterare skulle jag tacka nej. Det är ett pressande och stressande jobb och jag förstår Lennart som efter fyra år väljer att sluta.
Nu gäller det att hitta den person som kan ta steget fram och tillsammans med partiledningen leda den nödvändiga förnyelsen av vår organisation och politik. Någon som är tydligt förankrad i de kristdemokratiska värderingarna och förmår hitta rätt ton i tilltalet både inåt partiet och ut mot väljarna. Någon som har en naturlig auktoritet och en strategisk förståelse för var partiet befinner sig, vart det borde komma och vägen däremellan. Som är extremt stresstålig, kan agera snabbt och tydligt när det behövs men samtidigt ha en tydlig, långsiktig inriktning i förnyelsearbetet... En inte alldeles enkel kravprofil, det ska tillstås. Någon som har några förslag?
Samtidigt som rekryteringen av en viktig post nu får börjar, har en annan tillsatts: den som ny gruppledare i riksdagen. Den var lite enklare, för där fanns det bara nitton potentiella kandidater, varav inte så få faller bort direkt av olika skäl. Nu föll valet på Mats Odell. Om man väljer utifrån vem som är kunnigast och mest erfaren är valet förstås självklart, men även om jag signalerade möjligheten i ett blogginlägg häromdagen så är jag förvånad. Jag tycker att Mats har mer att ge än att "bara" vara gruppledare i riksdagen. Jag skulle till exempel tycka att han vore väldigt lämplig som ordförande i den parlamentariska utredning om den framtida finansieringen av sjukvårdssystemet som jag länge tyckt att regeringen Reinfeldt borde tillsätta. Men går den typen av tunga uppdrag att kombinera med gruppledarskapet? Tveksamt, tänker jag.
Nu har Mats i och för sig fått två vice gruppledare till sin hjälp, Emma Henriksson och Mikael Oscarsson. Jag tror att Emma skulle vara utmärkt som gruppledare ifall Mats får nya uppdrag som gör att han inte längre kan ge fullt fokus på att leda riksdagsgruppens arbete. Det skulle också vara ett tydligt steg av förnyelse och föryngring.
Emma blir dessutom ledamot i socialförsäkringsutskottet, vilket jag tycker är jättebra. Socialförsäkringsfrågorna är riktigt viktiga och vi behöver en representant där som verkligen brinner för att göra Sverige mänskligare, ge familjerna mer makt och ställa tydliga krav på myndigheterna så att inte den lilla människan kommer i kläm.
En annan utskottsplacering som jag noterat (jag har inte sett hela listan) är att Desirée Pethrus Engström tar plats i utrikesutskottet, vilket jag också tycker är väldigt bra. Hennes engagemang i internationella frågor, till exempel när det gäller förtrycket av kristna minoriteter i Mellanöstern, är beundransvärt. Hon kan göra skillnad i utrikespolitiken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar