Kristdemokraterna. Hmm. Jag smakar på ordet. Är det namnet som är problemet?
Med jämna mellanrum dyker den här debatten upp. Att den skulle komma efter det bedrövliga valresultatet är absolut inte någon överraskning. Nyheten är kanske snarare att en stor dagstidning som Svenska Dagbladet väljer att skriva om saken, och att andra medier och bloggosfären hakar på. Just nu är det 47 bloggar som länkar till SvD-artikeln - mycket få av dem skrivna av kristdemokratiska sympatisörer.
Det finns ett antal exempel på svenska partiers namnbyten. Vänsterpartiet har gjort några stycken, senast strax efter kommunistdiktaturernas fall i Östeuropa 1989, då man valde att ta bort "kommunisterna" ur namnet. Jag förstår det kloka i det, man ville inte längre bli förknippade med de diktaturer som under decennier stött partiet. Vi är dock många som fortfarande kommer ihåg partiets kommunistiska arv.
Ett annat namnbyte att minnas är Bondeförbundets förvandling till Centerpartiet. Namnbytet skedde redan 1957, långt före min tid, och var säkert klokt med tanke på att andelen jordbrukare stadigt minskat i Sverige och numera väl ligger strax under riksdagsspärren. Men trots att det gått mer än 50 år tror jag att många människor, inte minst här i Stockholm, fortfarande associerar partiet med bönder.
Kristdemokraterna är inte ett konfessionellt parti. Man kan tillhöra vilken religion som helst - eller ingen alls - och ändå vara engagerad i partiet, om man delar de grundläggande värderingar som partiet utgår ifrån. Kristdemokraternas namn anknyter till partiets ideologiska och värdemässiga grund och dess förankring i den internationella kristdemokratiska rörelsen.
Visst skulle man kunna byta namn. Vårt parti på europanivå har det mindre religiöst klingande namnet European People's Party, något som väl i anglosaxiska öron snarast låter kommunistiskt, i Syd- och Centraleuropa konservativt och i Sverige... folkpartistiskt? Allt efter vilken ideologi som lyckats göra begreppet "folk" till sitt. Men jag tror ärligt talat inte att de radikalt olika namnen nämnvärt påverkar bilderna av den "kristligt-demokratiska unionen" CDU i Tyskland eller det österrikiska "folkpartiet" ÖVP. Folk vet vad partierna står för och röstar på dem, även många som inte själva är trogna kyrkobesökare.
Som jag ser det är namnfrågan ett stickspår. Kristdemokraternas problem är inte partibeteckningen. Vi lyckades 1998 få mer än 10 procent av rösterna med just den partibeteckningen, och det är inte så att det har skett någon dramatisk avkristning de senaste tio åren. Nej, det är det politiska innehållet vi måste arbeta med.
Vi måste analysera hur det kommer sig att vår röstandel bland LO-medlemmar på tre val minskat radikalt till en nästan försumbar nivå. Vi måste analysera varför vi har förlorat en mängd kristna väljare. Vi måste analysera vad som gjort att tidigare allmänborgerliga väljare numera definierar sig som moderater och "stödröstar" på andra allianspartier, inklusive Kristdemokraterna. Vi måste dra lärdomar av sjukförsäkringsdebatten och seyfo-frågan, där jag uppfattar att Moderaterna kammat hem vinsterna bland dem som gillar regeringens sätt att hantera frågorna, medan vi fått betala priset bland dem som är missnöjda.
Vi måste uppdatera vår politik. Vi måste uppdatera den på områden där vi varit svaga. Vi kan till exempel inte abdikera och överlåta skolfrågorna åt Moderaterna och Folkpartiet på det sätt som vi gjort. Kunskaper i skolan måste bli en kristdemokratisk paradgren. Men vi måste också uppdatera politiken inom de områden där vi redan nu tveklöst har den bästa politiken, som familjepolitiken och vård- och omsorgsfrågorna. Vårdnadsbidraget i all ära, men vi måste förskjuta politikens gränser längre, vilket nog en hel del som kämpat med vårdnadsbidragets byråkratiska snårskog kan intyga.
Jag ser verkligen fram emot resultatet av det arbete som partiets framtidsgrupp nu påbörjat. Värderingarna står fasta, men profilen, den praktiska politiken, marknadsföringen och kommunikationen behöver förnyas - och kanske personuppsättningen också. Där tycker jag att den nya riksdagsgruppen, med många nya namn, bådar gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar