Om en liten stund börjar ett medlemsmöte hos Kristdemokraterna i Huddinge. Emma Henriksson ska prata om rikspolitik, Tomas om den kommunala. Själv ska jag säga några ord om landstingspolitiken. Under det senaste halvåret har vi fått många nya medlemmar och en hel del av dem har anmält sig till mötet. Kul!
Men förnyelsen av partiet handlar förstås inte bara eller ens i första hand om nya, engagerade medlemmar. Igår var jag på några möten där Kristdemokraternas framtid diskuterades - först ett frukostmöte arrangerat av Civitas, sedan partifullmäktige, där Göran Hägglund höll ett intressant och uppriktigt tal, tv-kamerorna till trots.
Det är naturligtvis bra att media är intresserade av den process av utvärdering och förändring som Kristdemokraterna genomgår just nu. Samtidigt kunde man kanske önska att de lyssnade lite bättre på vad som faktiskt sägs. På DN Debatt fick Göran Hägglund naturligtvis säga vad han ville ha sagt, men den stora nyheten när media sammanfattar hans tal verkar vara att Kristdemokraterna skulle vara beredda att släppa kravet på vårdnadsbidrag.
Och det kanske vi är. Men definitivt inte för att bli mer lika de andra partierna. Tvärtom. Det stora problemet med vårdnadsbidraget i sin nuvarande tappning och alla de andra bidragen, subventionerna, bonusarna och försäkringarna som man som förälder kan ta del av är att det är för komplicerat, byråkratiskt och godtyckligt. Den kristdemokratiska visionen är inte ett samhälle där alla använder vårdnadsbidraget, utan ett där alla föräldrar har möjlighet att själva bestämma över sin och sin familjs vardag. Vi måste hålla fokus på att göra det möjligt för människor att leva livet som de själva vill, snarare än att stöpa alla i en viss form. Där skiljer síg Kristdemokraterna radikalt från Anders Borgs moderater, Nyamko Sabunis folkpartister och Mona Sahlins socialdemokrater, som alla av ett eller annat skäl vill ägna sig åt social ingenjörskonst med familjerna som brickor. Och så länge de inte lägger om sin politik så måste den politik som vi presenterar också skilja sig från de andra partiernas. Vårdnadsbidraget som det är idag är sönderkompromissat. Vi måste därför gå tillbaka till visionen om självbestämmande för familjerna och förutsättningslöst titta på vilka lösningar som ger dem störst makt över sina liv.
Politiker ska inte lägga folks livspussel. Vår uppgift är att ge folk möjligheten att bestämma själva. Det är det som Kristdemokraterna 2.0 måste handla om.
Bloggar: Charlie Weimers, Christian Carlsson, KSF-bloggen, Sara Skyttedal
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar