Dagens stora nyhet är förstås att Håkan Juholt föreslås som ny partiordförande för Socialdemokraterna. Ett överraskande val, kan jag konstatera. Vi hade en liten vadslagning i kommunalrådskorridoren i Huddinge. Alla förlorade. Själv hade jag gissat på Thomas Östros, som jag tror hade varit ett utmärkt val för Alliansens del, andra tippade på Damberg, Österberg och några till. Juholt var inte ens nämnd i diskussionen.
Sedan tror jag kanske inte att det spelar så väldigt stor roll vem de väljer. Det kan naturligtvis påverka opinionssiffrorna en del, men oavsett vem som leder (S) tror jag att Alliansen kommer att vinna även nästa val. Skulle vi misslyckas beror det på egna tillkortakommanden snarare än socialdemokratisk succé. Jag har svårt att se att det scenariot skulle rubbas med de tillbakablickande vänstertongångar som präglat (S) sedan valet, och väljer man sedan en partiledare som knappast kommer att appellera till moderna storstadsbor i någon större omfattning snarast cementeras bilden.
Nej, hotet mot Alliansen kommer inifrån; från framgångsrusiga moderater som blir alltför stöddiga, från deras frustrerade allianskamrater som i jakt på nya profileringsmöjligheter riskerar att göra bisaker till huvudfrågor. Inte minst viktigt är förstås att mitt eget parti, Kristdemokraterna, lyckas fokusera på rätt saker. På det området kom idag en god nyhet när Patric Rylander, tidigare borgarrådssekreterare hos Ewa Samuelsson, utsågs till partiets nye verksamhetschef. Ett mycket bra val, som märkligt nog hamnade lite i skymundan när Socialdemokraterna presenterade sin nye partiledare.
2 kommentarer:
Visst är det så. Intern stöddighet och maktarrogans kommer att stjälpa lasset, inte den intellektuella myggan Juholt.
Observera att Aftonbladet "förnyar" partikrisen genom att starta kampanj mot Juholt.
Vidare bedömer jag att yttrandefriheten står under allt starkare press. Själv har jag under en tid varit synnerligen aktiv på Newsmill. Jag hade på känn att det börjar bli farligt och passade på medan fönstret står öppet.
Nu gör jag kanske för mitt eget bästa klokt i att tystna som politisk röst.
Att visa svaghet är dock farligast av allt. Vi får se.
- Peter Ingestad, Solna
Skicka en kommentar