Politikens gränser och Händige Fixarens

Kristdemokraternas partistyrelses proposition om politikens gränser har redan börjat väcka debatt, fastän varken jag eller en mängd andra intresserade har hunnit läsa dokumentet. Men det är kanske ändå inte så konstigt. Redan temat kan ju väcka upprördhet hos generationer av politiker som uppfostrats i traditionen att allt som kan ställas under politikens makt också bör göra det.

Ett bra exempel på att traditioner inte alltid är av godo.

”Från den stora staten till det starka samhället” är titeln på propositionen, och det är ju en process som präglat väldigt mycket av det arbete som partiet har ägnat sig åt de senaste åren, såväl på riksplanet som lokalt runt om i landets kommuner - inte minst här i Huddinge. Frågorna om hur vi ska kunna utveckla medborgarnas inflytande över de viktiga områdena i sina liv, som sin tid och sina pengar, har hela tiden varit aktuella och det är utifrån det som vi systematiskt har arbetat på för att öka valfriheten inom skola, barnomsorg, vård, äldreomsorg och många andra områden.

Jag kan inte kommentera innehållet i själva propositionen, men jag kan hålla med Sara Skyttedal om att det låter som ljuv musik i mina öron. Maria Eriksson säger på Svenska Dagbladets ledarsida att "det nya är ett Kristdemokraterna som talar i termer av frihetsreformer och som inte alls känns särskilt värdekonservativt, däremot tydligt värdebaserat." Jag kan i och för sig tycka att frihetstemat funnits där även tidigare och att termen "värdekonservativ" ofta känts som utomståendes påklistrade etikett snarare än vår egen självförståelse av partiets ideologi och värderingar, men jag är glad om det sker ett skifte i det fokus som funnits i beskrivningen av vad Kristdemokraterna som parti står för, och att vi blir tydligare i vårt patos för friheten. Jag ska med stor spänning läsa vad partistyrelsen föreslår och vara med i diskussionerna på rikstinget i sommar.

Men redan idag finns frågor som behöver diskuteras. När Stefan Attefall utvecklar sina tankar om den stora staten contra det starka samhället använder han begrepp som "curlingstat" - ett begrepp som även jag använt, men det är väl så pass generiskt att jag knappast kan få copyright på det... - och "välviljans våta filt". När han ska ge konkreta exempel nämner han filmcensuren, kommunala "fixar-Malte" (det som vi i Huddinge kallar "Händige Fixaren" och pumplagen som slår ut bensinstationer i glesbygden och tvingar folk att köra i många mil för att tanka. Peter Andersson ställer i ett blogginlägg en konkret fråga: Försvinner "Händige Fixaren" från Huddinge?

Först ska jag säga att jag är väldigt stolt och glad över det starka civilsamhälle som finns i Huddinge och som jag gör mitt bästa för att stödja och uppmuntra. Inom äldreomsorgen ser vi till exempel hur Väntjänsten - en samverkan mellan SPF, Röda Korset och Svenska kyrkan - på ideell basis kommer hem till och på olika sätt hjälper äldre människor i kommunen, inte minst genom att ge dem tid för att bara umgås. Fantastiskt och fantastiskt viktigt! Trygghetsringningen - en samverkan mellan PRO och SPF - som varje dag ringer runt till ett stort antal äldre och kollar så att de mår bra är ett annat exempel. Huddinge finska förening som regelbundet ordnar aktiviteter på vårt finskspråkiga äldreboende Björnkulla är ett tredje, och jag skulle kunna fortsätta att räkna upp exempel på hur det civila samhället gör viktiga insatser för våra äldre. Det ska vi bygga vidare på.

Men det ena utesluter inte det andra. Händige Fixaren fyller en annan funktion och är en viktig del i kommunens förebyggande arbete. Sedan är det upp till var och en om man vill ta del av kommunens erbjudande.

Så svaret på Peters fråga är nej. Jag är stolt och nöjd med att vi under min tid som ordförande i äldreomsorgsnämnden har utvidgat tjänsten "Händige Fixaren" till hela kommunen, sänkt åldersgränsen till 70 år och, inte minst, permanentat verksamheten. Om ett eller ett par lårbensbrott per år kan undvikas via Sofias arbete innebär det en stor samhällsekonomisk vinst, samtidigt som vi gör livet lite lättare att leva för kommunens äldre. En win-win-situation, alltså. Men det är naturligtvis viktigt att Sofia inte gör jobb som normalt sett köps av privata företag: hon sätter upp gardiner men putsar inte fönster. Precis som politiken ska ha gränser är det viktigt att Händige Fixarens tjänster har det.

Läs även: Ebba Busch, Dick Erixon