En monarki för Sverige i tiden

Efter veckor av uppladdning och massmedial hysteri är så äntligen den stora dagen här. I eftermiddag gifter sig kronprinsessan med sin Daniel.

Jag önskar dem förstås all välgång och många lyckliga år tillsammans, men måste samtidigt erkänna att jag börjar bli rätt så trött på allt ståhej. Pompa och ståt, militärmarscher och högtidliga ceremonier är inte riktigt min grej.

Jag har förstått att jag inte är ensam om det. De republikanska sympatierna sägs ha vuxit på senare tid och många opinionsbildare, både med liberala och socialistiska förtecken, tar chansen att attackera kungahuset, senast Lena Andersson i Dagens Nyheter.

Monarkins försvarare tillgriper i debatten alltför ofta rätt så krassa nyttoargument; att det kungliga apanaget kan ses som en marknadsföringskostnad som ger ett bra cost/benefit-utfall jämfört med alternativa modeller, till exempel en president.

Må så vara. Men det kan aldrig vara det som är grunden för rikets statsskick, lika litet som en önskan att tillfredsställa folkets behov av glamour, pompa och ståt. Om Sverige skulle skapas från grunden idag skulle vi inte välja att göra landet till en monarki.

Men vi börjar inte från början. Dagens Sverige är skapat på århundraden av historia. Monarkin är intimt förknippad med den utvecklingen och vårt statsskick är en markering av den historiska kontinuiteten som går tillbaka till Erik Segersäll för närmare tusen år sedan, till rikets enande och kristnande.

Dagens monarki är – tack och lov – inte densamma som medeltidens bloddrypande ättekrigande eller stormaktstidens autokratiska arvsvälde. Sverige har utvecklats. Men det är en utveckling som skett stegvis och där vi får bygga vidare på historiens erfarenheter och lärdomar. Monarkin är värdefull som en symbol för denna kontinuitet.

Men vår tids konstitutionella monarki har också ett annat viktigt symbolvärde. I en tid när allt är politik och politik är allt visar monarkin på politikens gränser. Sverige är större än politiska dagsländor och det senaste valresultatet. På samma sätt som man i republiken USA över alla partigränser kan enas runt den oföränderliga konstitutionen, representerar monarkin det gemensamma.

Därför önskar jag denna dag inte bara allt gott till Victoria och Daniel utan också till den svenska monarkin. För Sverige i tiden.

Läs även: Christian Carlsson