Häromdagen publicerades Carl B Hamiltons rapport om LO:s stöd till Socialdemokraterna. Han konstaterar att stödet förmodligen är lägre än i valet 2006 - men minst 630 miljoner kronor. Vilket förstås är en hisnande summa. Speciellt som en stor del av LO:s medlemmar inte alls stöder Socialdemokraterna, och inte så få faktiskt väljer att stödja Socialdemokraternas motståndare. Ja, det är till och med så att den som är med i LO och ett annat parti än Socialdemokraterna betalar mer till Socialdemokraterna än det parti de faktiskt är medlemmar i, konstaterar Erik Sjöstedt. Svenska Dagbladet konstaterar i en insiktsfull ledare idag att LO sätter partiets bästa före de egna medlemmarnas.
Själv har jag valt att inte gå med i LO fastän jag haft ett LO-jobb eftersom jag inte kunde - inte kan! - tänka mig att stödja ett parti som går emot allt som jag tror på, men på många arbetsplatser skulle man riskera sin anställningstrygghet om man utmanade facket på det sättet - jag har till och med talat med en (socialdemokratisk) facklig ombudsman som tyckte att det var alldeles självklart att det skulle fungera just så. Så talar makten.
Men borde man inte som borgerlig sympatisör vara med i LO för att påverka inifrån? undrar kanske någon. Låter som en god tanke, men så fungerar inte konstruktionen. Om det upptäcks att till exempel en ledamot i en avdelningsstyrelse i Kommunal är aktiv i ett alliansparti förlorar han eller hon normalt sett sina uppdrag, och eftersom kongresser och förbundsledning i LO och dess olika medlemsförbund inte väljs direkt av medlemmarna utan indirekt i flera steg sorteras alla politiskt avvikande element systematiskt bort längs vägen, något som Simon Rundqvist skriver om.
Men problemet med LO:s inblandning i politiken är inte bara att man väljer att företräda en begränsad del av de egna medlemmarna, utan också hur man väljer att företräda dem. När LO presenterade sin kampanj var det många med mig som blev chockade över att man valt att helt satsa på "negative campaigning" och smutskastning. Något som säkert väcker anklang i vissa grupper, men knappast bidrar till att vi får en renare valrörelse... Peter Soilander skriver klokt om det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar