Den 21 augusti 2010 har alla förutsättningar att bli en intensiv och spännande dag. Mycket händer, men det viktigaste är nog invigningen av den första etappen av Spårväg City, den nya spårvagnslinjen genom centrala Stockholm. Den första etappen går från Waldemarsudde på Djurgården till Sergels torg.
Spårvagnarna i centrala Stockholm försvann i och med omläggningen till högertrafik. Idag kommer de tillbaka på allvar. En välkommen återkomst, om man lyssnar på stockholmarna. Svenska Dagbladet försöker (åtminstone i pappersupplagan) frammana någon slags 47:an-nostalgi, men det är dömt att misslyckas. Vem vill ha de trånga, bullriga och ineffektiva bussarna när man kan få en modern, smidig, attraktiv spårvagn? Inte jag, i alla fall.
När trafiken idag kommer igång på Spårväg City är det med lånta spårvagnar. När de nya vagnarna levereras om några månader kommer det bli ännu ett lyft. Och ännu bättre blir det förstås när spårvägen är utbyggd hela vägen från Lindhagen till Ropsten (och sammankopplad med Lidingöbanan). Och när 4:an blivit konverterad till spårvagn, och Karolinska och Norra stationsområdet fått en ny spårväg. Och Tvärbanan har kopplats samman med Saltsjöbanan i öster och förlängts till Kista/Häggvik respektive Solna station i andra änden. Det är roligt att se i Dagens Nyheter idag att även Moderaterna numera ser en förlängning av Tvärbanan från Slussen till Norrmalmstorg som en realistisk framtidslösning, och att de är med på en tidigareläggning av byggstarten för Spårväg Syd till 2014. Vi kristdemokrater kan vara nöjda med att vi steg för steg kan se hur våra idéer och visioner närmar sig förverkligande!
Spårväg är en viktig del av framtidens kollektivtrafik i Stockholm. Invigningen av Spårväg City idag är ett viktigt steg!
5 kommentarer:
Hej, intressant för mig som göteborgare att läsa hur en stockholmare ser på spårväg!
Hoppas bara att ni vet vad ni ger er in på och bygger en spårväg som verkligen fungerar. Vår är en katastrof. Den är bullrig och dåilgt planerad. Blir det ett stopp i Brunnsparken stannar hela stans spårtrafik. Växlarna tål inte mer än några centimetar snö för sedan börjar biltrafiken att packa ihop snösörja i dem som sen fryser. Lastbilar river ideligen ner luftledningar med timslånga stopp som följd.
Fördelen är väl det att det är ett väldigt rent transportmedel. Inte heller är det problem att köra bil eftersom man vet var vagnarna går, de kan ju inte lämna spåren. Vet att många har lite fobi för att köra i Göteborg (och Norrköping) pga vagnarna, men om man bara tänker på att de alltid har företräde eftersom de räknas som tåg är det inga som helst problem.
Nu låter jag som om jag inte gillar spårtrafik, men det är fel. Det gör jag, väldigt mycket. Jag gillar bara inte problemen som uppstår runt dem.
Lycka till med er utbyggnad!
Kommentar till Johan: är själv Göteborgare som numera är bosatt i Sthlm. Göteborgs problem är naturligtvis att spårvägsnätet är överbelastat och fullt av flaskhalsar. Här i Stockholm har vi ju tunnelbanan som tar hand om de tyngsta strömmarna, så någon situation likt den i Götet är det ingen risk för. Även om linje 7 förlängs, buss 4 konverteras och Tvärbanan förlängs i alla håll och kanter kommer nätet fortfarande bara vara en bråkdel av Göteborgs.
Oerhört glädjande att spårvagnen gör comeback i Stockholm!
Tack för ett bra inlägg. Jag hade inte möjlighet att provåka i dag utan har fått hålla till godo med att åka på Youtube tillsammans med den här fascinerande 13-åringen: http://www.youtube.com/watch?v=_Ayk2Gkq5rI
1. 21/8-10:
Enligt Aftonbladet dog en man idag när han blev påkörd av spårvagnen i Göteborg.
En av 700 olyckor per år med allt
från krock med bil till några dödsfall som denna.
Att ersätta buss 4 med spårvagn kostar 2.5 miljarder enligt SL.
Det får man många bussar för.
2. Varför har du så många politiska uppdrag?
Kan ni inte fördela dom så att fler medlemmar blir engagerade?
Tack för alla kommentarer!
När Stockholm bygger spårväg gör man det utifrån de erfarenheter som finns runt om i Europa och världen idag, med den senaste tekniken och med ett modernt trafiksäkerhets- och tillgänglighetstänk.
Det betyder att Göteborg till viss del kan fungera som ett föredöme, men också som ett varnande exempel. Fungerar inte Stockholms spårvägar bättre så vore det ett misslyckande.
Naturligtvis är det allvarligt när det sker spårvagnsolyckor, men var och en kan konstatera att vägtrafiken är ett betydligt större trafiksäkerhetsproblem.
Bo, angående mina många politiska uppdrag så hör de flesta av dem ihop, kunskaper från ett uppdrag kommer till användning i de andra.
Skicka en kommentar