Det är sällan lätt att vara hammarbyare, det ska erkännas. Ekonomiska problem har vi varit med om förut, och klubben har harvat på i lägre divisioner förr. Inte ens hot mot ledare i klubben är egentligen något nytt, och interna strider i ledningen känns väl mer som regel än undantag. Men det koncentrat av kaos och problem som vi varit med om de senaste veckorna får nog ändå ses som exceptionellt. "Ingen svensk klubb har sjunkit så djupt," säger Svenska Dagbladets Ola Billger, och det har han kanske rätt i.
Försäljningen av Linus Hallenius var nog oundviklig även om Hammarbys ekonomiska situation inte varit så akut som den var. Med lite perspektiv får man vara glad att det finns Serie A-klubbar som letar anfallare i felsparkarnas svenska Superetta. Turerna kring affären är dock exceptionella, liksom konsekvenserna - en styrelseordförande som avsätts och en VD som hoppar av. Att det samtidigt framkommer att "supportrar" hotat klubbens tränare så att han väljer att lämna sitt jobb... Även den mest luttrade suckar tungt.
Hammarbys kris har säkerligen många orsaker. Hybris i framgångens stund med dyra, misslyckade värvningar och upptrissade löner är en del av förklaringen, men vikande publikstöd och hur fansen som faktiskt kommit till matcherna agerat har också gjort sitt till. Hur mycket är en sponsor villig att betala för att bli associerad med läktarbråk och tränarhot?
När man åker på Nynäsvägen ser man hur markarbetena påbörjats för den nya arenan. En symbol för Hammarbys framtid som storklubb? Man får hoppas det. Men ska vi fylla den nya söderstadion så behövs det förändringar - inte bara sportsligt utan även i supporterleden. Hammarby får inte bli förknippat med våld och problem. Jag hoppas att polisen och rättsväsendet lyckas hitta de personer som ligger bakom hoten mot Michael Borgqvist - och till skillnad från Lars Ohly tycker jag dessutom att våldsbrott eller hot om våld ska ge ordentliga straff.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar