Idag har jag varit i Gustavsberg och debatterat spårbilar. Inte alldeles enkelt att i en sal full av entusiaster (påeldade av en del debattörer) försöka vara en röst för sansad realism.
Jag kan erkänna att jag till viss del kan förstå entusiasterna. Spårbilar är spännande. Jag har ju både varit i Uppsala och tittat på Vectus testbana och på Heathrow-flygplatsen i London för att titta på den första spårbilsbanan i reguljär trafik i Europa.
Men det rör sig fortfarande om obeprövad teknik. Den måste testas i mindre skala och man gör nog redan från början klokt i att räkna med vissa begränsningar. Som jag ser det är spårbilen bäst lämpad för att användas där det är ganska många resenärer som utspridda över trafikdygnet reser rätt så korta sträckor mellan tydliga målpunkter i en miljö där en balkbana uppe i luften inte utgör något estetiskt problem.
När jag tänker på kriterierna, tycker jag att Arlanda känns som den bästa platsen för en svensk pilotbana. För resor mellan olika terminaler, hotell, konferensanläggningar, långtidsparkeringar, hyrbilsparkeringar och så vidare skulle spårbilen kunna fungera bra. Och det är ingen som kommer att klaga över att den förfular omgivningen, skulle jag tro.
Ett annat alternativ som förs fram är "Via Academica", en bana som förbinder Stockholms universitet (Frescati) med Albano, Kungliga Tekniska Högskolan och Karolinska Institutet. Jag kan förstå tankegångarna. Att förbinda utspridda campusområden kan vara en bra uppgift för ett spårbilssystem. Men "Via Academica" skulle både dras i Stockholms innerstad och genom Nationalstadsparken. Jag är tveksam till om det verkligen är görbart och jag blir ju mer jag tänker på det alltmer skeptisk till om det är klokt att bygga just en testbana där.
Använder man i Arlanda inte det som med tiden visar sig vara den bästa tekniken är skadan ganska begränsad. Ett spårbilsnät har ändå inte några egentliga förutsättningar att sprida sig över större områden. Ett system i centrala Stockholm, däremot, har förutsättningar att successivt byggas ut till nya områden. Väljer man då en dålig teknik finns risken att man bygger vidare på ett undermåligt nät - eller av samma skäl låter bli att bygga vidare på nätet fastän det egentligen borde expandera. Allt naturligtvis under förutsättning att spårbilar verkligen visar sig vara framtidens melodi. Och annars står man där med ett litet spårsystem som förfular såväl innerstad som nationalstadspark.
Och idén om spårbilsnät i centrala Södertälje, som förfäktas av många lokala södertäljepolitiker, ska vi bara inte tala om. De borde satsa på att göra Södertälje vackrare istället! Där tycker jag att man måste utreda möjligheten att bygga spår från Södertälje centrum till Geneta och trafikera Gnestalinjen med kombispårvagnar som både klarar av att gå på järnväg och på nybyggd spårväg. Pålitlig, beprövad teknik som ger en vackrare stadsmiljö och bidrar till att göra förorter som Ronna och Geneta mer attraktiva.
Spårvagn kan för övrigt vara ett alternativ även för Värmdö. Vi kristdemokrater vill att det görs en utredning om förutsättningarna för "Skärgårdsbanan", en snabbspårväg mellan city/Slussen och Hemmesta i Värmdö. Jag ska i ärlighetens namn erkänna att jag inte vet hur verklighetsförankrade Skärgårdsbanan är, men jag tycker definitivt att det är en idé som behöver prövas - och den är väl så realistisk som Värmdö-politikernas vision om en spårbilsbana som tar dem direkt från Värmdö till en ring runt stora delar av Södermalm...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar